Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och objekterna äro till sina väsenden andliga, d. ä. subjekter och
personer. Det, som är kroppsligt, liflöst och sinligt i menniskans verld,
är för och genom menniskan, under det att allt, som är andligt,
ideelt, lefvande och förnuftigt i denna verld, jemväl är den guddom*
liga verldens tillhörighet. Huru kunde lefvande organismer och
personer utvecklas ur naturen, om hon icke sjelf till sitt väsen vore
personlig? Och huru kunde objekterna eller tingen träda i
förhållande till vårt lif utan att verka dess negation och förstöring, om
de icke sjelfva till sina väsenden vore personer?
Det har nu visat sig, att Boström har utvecklat Hegels
empiriskt panteistiska idealism till en rationel och teistisk idealism.
Många af de spekulativa satser, som förekomma hos Hegel och
hvilka på hans ståndpunkt eller inom hans system icke kunde
rättfärdigas eller erhålla en rimlig betydelse, förekomma derför äfven
hos Boström och erhålla af honom sin förklaring och vetenskapliga
giltighet. Så t. ex. är det en af Hegels principiela satser att tänka
är (absolut) vara och att vara är tänka. Denna sats är oskiljaktig
från all icke endast sensualistisk idealism och måste derför äfven
förekomma hos Hegel. Men denna sats blef orimlig på Hegels
ståndpunkt, emedan han hade en empirisk och ändlig uppfattning
af tänkandet. Den empiriska och ändliga tanken är icke vara eller
väsen, emedan den är abstrakt och formel. Den är endast en form
eller ett sätt, hvarpå någonting, som bestämmer medvetandet, är;
men den är icke ett absolut vara eller väsen, emedan till dess
begrepp äfven hör konkretion. Tänkandet producerar icke sitt
föremål, utan förutsätter det såsom gifvet och ger endast detsamma
klarhet. Liksom solen icke frambringar de föremål, som träffas af
hennes ljus, utan endast ger belysning och klarhet åt de föremål,
som förefinnas, så är det äfven med tänkandet. Tanken är en
nödvändig form, under hvilken någonting förnimmes, och som tillika är
objektiv, så att det förnumna till sin egen form nödvändigt är så,
som det tänkes. Det måste derför tillkomma någonting mer till den
ändliga tanken för att den skall vara verklig eller vara väsen. Det
förutsättes ett innehåll, ett complementum possibilitatis för tankens
reela vara eller verklighet och detta är sjelfva existensen eller
individualiteten, som nu träder upp såsom en motsats mot tanken. Tan*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
