Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken och individualiteten, som är gifven för menniskan. Gud är
det oändliga sjelfmedvetandet, det absoluta förnuftet eller
förnimmandet. Men till dess begrepp hör icke, att det i något afseende
äfven skall vara icke-förnimmande eller icke-förnuft, och derför måste
det varande i sin helhet sammanfalla med tanken och all motsats
mellan dessa båda försvinna. Subjektet, som tänker och objektet,
som tänkes, sammanfalla hos Gud. Schellings fordran, att Gud
skall vara oändlig subjekt-objektivitet vinner här sin uppfyllelse. Då
man föreställer sig att tänka och vara, subjekt och objekt, äro
motsatta hos Gud, så beror detta derpå, att man föreställer sig Gud i
analogi med menniskan och den sinliga menniskan. Hos menniskan
är existensen, det varande, individualiteten eller objektiviteten, det
för henne ogenomträngliga och dunkla, som hon icke kan med sin
förnimmelsekraft fullt genomskåda och som derför framstår såsom
en yttre motsats mot hennes inre och andliga tankar. Denna yttre
motsats tänkes icke utan åskådas och senteras. Men häraf
följer, att denna motsats måste försvinna hos Gud, som är blott tanke
eller tänkande, så att sjelfmedvetandets hela bestämdhet tänkes.
Och derför måste Guds fullkomliga tankar äfven vara fullkomliga
väsenden.
En annan spekulativ tanke hos Hegel är, att de ändliga
varelserna måste tänkas ha sina väsenden i Gud. Ändligheten utgår
från tanken och återvänder till ett med den giiddomliga tanken och
är nu, såsom upptagen inom tankens sfer, afsöndrad från sin
motsats. Men härmed blef Gud ett ändligt och relativt väsen, emedan
man tilläde honom ändliga och relativa bestämningar. Gud far
här inga bestämningar, som äfven sjelfva äro absoluta och
fullkomliga väsenden. Och äfven det ändliga förlorade nu sin
sjelfständig-het, emedan det icke hade något eget sjelfständigt vara. Detta
blef uteslutande guddomlighetens. Endast individualiteten är de
ändliga väsendenas egen tillhörighet. Men denna är här förgänglig,
tillfällig och ogudlig. Menniskan är olik Gud genom sin
individualitet. Boström har rättfärdigat och visat möjligheten af denna
He-gels tanke och detta med bevarande på samma gång af Guds
oändlighet och absoluthet och af det ändligas relativa sjelfständighet.
Det i och för sig sjelft varande är subjekter eller personer. Tingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
