Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro icke i och för sig sjelfva utan endast för och genom
meniu-skan. Men de ändliga subjekterna äro icke i och för sig sjelfvay
såsom tillvarande, detsamma, som de ursprungligen äro i och för sig
sjelfva. Detta följer redan af faktum af deras utveckling. Och
derför ha de ett eget ursprungligt och fullkomligt lif, som både är Guds
lif i dem och äfven deras eget ursprungliga och sjelfständiga lif i
sig sjelfva.
Enligt Hegel var naturen ideen i sitt »Anderssein». Då enligt
Hegels utgångspunkt det, som egentligen är, är tanke eller idee,
hvad kan då naturen och det kroppsliga vara annat än i^een i sitt
»Anderssein» eller ideen såsom varande till under en annan form?
Men denna form eller detta »Anderssein» står oförklaradt hos Hegel,
emedan det hänfördes till ideen sjelf och icke endast till menniskan.
Jlegel har icke visat möjligheten af ett annat vara än idee. Han
säger visserligen, att ideen affaller från sig sjelf, slår om i sin
motsats, natur, går öfver i sitt »Anderssein»; men det är icke enligt
Hegel fattligt och begripligt, huru någonting genom sig sjelf kan
blifva någonting annat än hvad det är. Boström har lemnat en
lika enkel, som naturlig förklaring af detta ideens »Anderssein*. Det
är för och genom den ofullkomligt förnimmande menniskan, som
Guds tankar eller ideer visa sig såsom någonting annat än hvad de
äro. Naturen är fenomen för oss af Guds tankar, hvilka äfven för
oss framstå såsom väsenden, kroppar och ting, emedan de i och
för sig sjelfva äro väsenden i egentlig mening, absoluta och [-fullkomliga-] {+full-
komliga+} väsenden. Ingenting kan genom sig sjelf blifva sin egen
motsats. Det rena ljuset kan icke genom sig sjelft blifva skymning
eller mörker, men väl kan det för en ofullkomligt seende eller
skumögd visa sig såsom en sådan enhet af motsatta, af ljus och af
icke-ljus.
Enligt Hegel är naturen Guds eget lif i potentiel form. Då
Gud är allväsendet, alla väsendens väsen, sä att jemte eller utom
honom ursprungligen ingenting är, hvad kan då naturen vara annat
än Guds lif och tankar i potentiel eller ofullkomlig form? Samma
tanke har äfven Boström. Men Hegel kunde icke förklara
möjligheten af denna potentialitet. Hegel hänförde potentialiteten till
Gud sjelf såsom subjekt, sä att naturen blef en utvecklingsform af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
