- Project Runeberg -  Skrifter / Del 1 /
125

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af begreppet om grundförmögenhet följer, att om det gifves
flere sådana, så äro de blott olika sidor, hvarifrån hvarje af själens
functioner kan betraktas. Om man således hänför en function till
blott endera ibland dem, så vill detta säga, att man deruti
förnämligast gör afseende på denna sidan, och abstraherar såvida ifrån de
öfriga. Också är detta förhållandet. Menniskan är, såsom väsende,
ett förnimmande vara eller en perccptionskraft, och hvatje dess
function kan betragtas blott såsom ett uttryck af detta eller en
blott perception. Denna är hvad man kallar en theoretisk function,
och själen sjelf, såvida hon deruti yttrar sig, en theoretisk förmåga.
Menniskan är vidare, såsom tillika phaenomen, ett förnimmande
blifva, eller en förändrande perceptionskraft, och hvaije dess
function kan äfven betraktas från denna sidan, eller såsom en
förändrande perception. Denna åter är en handling eller en practisk
function, och själen sjelf, såsom deruti yttrande sig, en practisk
förmåga; ty blifva är handla när det refereras till en medvetande kraft,
i annat fall verka. Ändtligen är ock menniskan, såsom verklighet,
en enhet af vara och blifva (väsende och phaenomen), äfvensom af
blifvet och blifvande, och hvarje dess function är tillika ett
omedelbart förnimmande af öfverensstämmelsen eller striden emellan dessa,
eller emellan hvad hon bör blifva och blifver, och emellan hvad
hon blifver och blifvit eller bordt blifva. Detta förnimmande, som
i synnerhet blir märkbart vid öfvergången från lägre till högre
verksamhet, och tvärtom, är känsla af behag eller obehag, af lust eller
olust, och själen, i en sådan (estetisk funktion yttrande sig, är
aesthc-tisk förmåga i vidsträckt bemärkelse. Sålunda har menniskans kraft
i hvarje function en theoretisk, practisk och aesthetisk sida, och kan,
allt efter som man gör öfvervägande afseende på endera, betraktas
såsom en särskild kraft, och erhålla olika benämningar. Men när
man fördelar hennes functioner emellan dessa förmögenheter, så
sker detta med afseende på det ändamål, som af själen med
hvardera förnämligast åsyftas.

§ 12.

Med menniskans theoretiska förmåga förstår man
mennisko-själen, såvida hon yttrar sig i functioner, med hvilka hon icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:33:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free