Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något med hvarandra gemensamt; ty detta är en fordran vid hvarje
relation. Men emedan sjelfmedvetandet är absolut enkelt1) och
derföre ej kan hafva något annat gemensamt med det andra, än
blott och bart sig sjelf, så måste sålunda sjelfmedvetandet ingå i
detta såsom dess allmännaste genus — såsom dess första och
enklaste bestämning. Häraf följer, att detta andra måste vara en form
eller art af sjelfmedvetande d. v. s. sjelfmedvetandet på ett visst
sätt bestamdt. Och emedan samma resonnement kan med samma
giltighet användas om alla andens bestämningar och ytterst om an*
den sjelf, så följer att denna också är en form eller art af
sjelfmedvetande, men också ingenting vidare — om vi uppfatta dess
begrepp i sin sanning.
För öfrigt kan man komma till samma insigt, om mån erinrar
sig att sjelfmedvetandets begrepp ingår i alla andra begrepp såsom
deras första bestämning och högsta genus. Ty detta vill med andra
ord säga, att såväl alla andra begrepp som begreppet ande äro
former eller arter af sjelfmedvetande2), de må föröfrigt ha hvilka
bestämningar som helst. Men anden och sjelfmedvetandet
sammanfalla med sina sanna begrepp, hvadan de bestämningar, som gälla
om de senare, äfven måste gälla om de förra.
Ju högre och fullkomligare grad af sjelfmedvetenhet någon
verkligen eger, i desto sannare och egentligare mening bör han ock
kallas ande, så vida vi fasthålla dess ofvan angifna definition. Ty
hvaije föremål är i den mon sannt och fullkomligt, som det
motsvarar sitt i namnet uttryckta begrepp, och det är just detta
senare, som utgör det förras sanning och fullkomlighet; men i andens
begrepp ligger, att han är en form af lif och sjelfmedvetande,
ingalunda att någon brist på sjelfmedvetande skall finnas hos honom,
eller någon af dess former vara från honom utesluten. Om Gud
sålunda är den ende, som är i alla afseenden absolut sjelfmedveten,
om ingen dunkelhet vidlåder hans förnimmelser, och ingen brist i
hans lif eller vetande finnes, så är han i fullaste och egentligaste
mening ande och bör äfven så benämnas. Ty han är af nämnde
skäl den ende, som fyller detta begrepps fordringar, d. v. s. han är
Anden xat igoxrjv eller den absoluta anden, som i sig innefattar
hvarje ande, så vidt han är verklig ande, och hvarje form af
sjelfmedvetande, liksom t. ex. den absoluta logiska vetenskapen
innefattar hvarje vetenskap, så vidt den är verkligen logisk.
1) Se sid. 221.
2) Jmfr s. 221 och 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
