Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfattningen af detta bestämda sätt förutsätter ovilkorligen för sin
möjlighet äfven det, hvarom det förnimmande väsendet är medvetet,
och såvida det resonnement, vi ofvan’) fört, är riktigt, måste just
denna bestämda form, så länge anden betraktar henne såsom sin
egen bestämning, i sjelfva verket utgöra hans förnimmelse. Redan
ensamt på grund deraf kan man utan tvekan göra det påståendet,
att i andens begrepp ligger, att icke förnimma någonting annat än
sig sjelf och sina egna förnimmelser. Samma slutsats kan man
draga deraf, att det ej ligger i andens natur och väsende, att, så
att säga, träda utom sig sjelf, alldenstund han endast är lif och
sjelf-medvetande, ej heller att kunna förnimma något, som icke
inne-hålles i hans sjelfmedvetande, d. v. s. hvarom han icke är i någon grad
medveten. Om ett dylikt antagande innebär en uppenbar
orimlighet, så följer deraf, att en nödvändig relation måste ega rum
mellan hvarje förnummet eller förnimbart föremål och sjelfmedvetandet,
hvaraf vi draga den slutsatsen, att detta föremål i sjelfva verket
utgör en viss form eller modus af sjelfmedvetande, d. ä. — såvida
den refereras till anden — en förnimmelse, den må för öfrigt vara
bestämd huru som helst. Det förra är nämligen sjelfklart, och för
det senare ha vi ofvan1) presterat ett bevis; men hvaije form af
sjelfmedvetande, som bestämmer ett förnimmande väsende eller
ande, betecknas rätteligen med ordet förnimmelse, om man icke
frågar efter hvad den är för öfrigt.
Mot denna vår sats strider i sjelfva verket icke det faktum, att
de fleste menniskor pläga skilja mellan förnimmelsen och det föremål,
som genom henne förnimmes, och ensamt med detta vapen i hand
tro sig tillräckligt skyddade mot all Idealism. Ty denna åtskilnad,
som för öfrigt har en tvåfaldig anledning och betydelse, kunna vi
verkligen icke finna vara af den art, att den omkullkastar våra
ofvan gjorda påståenden.
Den ena anledningen till en dylik åtskilnad är att söka deri,
att vi betrakta en och samma förnimmelse från tvenne synpunkter,
hvarvid dock för den noggrannare betraktaren lätt visar sig, att
förnimmelsen icke är någonting annat än den förnumna saken. Ty
än rikta vi öfvervägande vår uppmärksamhet på dess egenskap att
vara förnimmelse eller form af sjelfmedvetande, och då kalla vi
henne förnimmelse; än reflektera vi mera på samma förnimmelses
art och beskaffenhet eller dess åtskilnad från andra förnimmelser,
och då betrakta vi henne såsom det förnumna föremålet. I och för
sig är hon emellertid endast en och samma fullt bestämda form af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
