Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju mindre sann, fullkomlig och inre en förnimmelse är, i desto högre
grad visar den sig såsom en motsats till den sanna förnimmelsen,
och ju skarpare motsats den bildar till den sanna och egentliga
förnimmelsen, desto mer afkläder den, så att säga, sin idealitet och
antager skenet af en yttre realitet. Ty det, som förnimmes
ofullkomligt, visar sig alltid mer eller mindre motsatt mot hvad det vid
en sann och fullkomlig uppfattning i sjelfva verket befinnes vara.
Sålunda om vi å ena sidan medgifva såsom en sanning, att tingen
eller den yttre realiteten, som vi förnimma med sinnena, äro
förnimmelser af annat slag än föreställandets och tänkandets
percep-tioner, så kunna vi å andra sidan icke medgifva den slutsats, man
deraf vill draga, att de verkligen utgöra något annat än
sinnesförnimmelser eller sensationer. Med större skäl kunna vi redan på
grund af dqp analogi, som eger rum mellan förnimmelserna, bevisa
motsatsen ; ty det är onekligt, att hvad vi blott i och genom
tänkandet och föreställandet förnimma, icke är någonting annat än
tanke och föreställning, alltså i analogi dermed: hvad vi i och
genom sinnet uppfatta är icke någonting annat än sensation.
Om vi åter taga saken rent begreppsmässigt, är det redan i
och för sig alldeles gifvet och klart, att alla de sinnliga tingen
måste innehållas i vår ande och vårt sjelfmedvetande, alldenstund
vi om dem äro medvetne; det ena betecknar nämligen alldeles det
samma som det andra. Men hvad som innehålles i vår ande —
det må för öfrigt vara bestämdt huru som helst — måste
nödvändigt vara en form af sjelfmedvetande och en förnimmelse, om det
ock, då det ofullkomligt förnimmes och jemföres med en
fullkomligare förnimmelse, framträder under formen af ett mer eller
mindre motsatt.
Ehuru vi längre fram med ännu flere grunder och i olika
vändningar äma bestyrka detta, ha vi likväl redan här velat gifva några
antydningar i denna riktning, för att underlätta uppfattningen af den
följande framställningen.
Men framför allt måste noga ihågkommas, att sjelfmedvetandets
former icke få namn af förnimmelser, om man hos dem vill fram*
hålla någon annan sida än den, att de äro ett förnimmande
väsendes bestämningar. Ty de kunna derjemte vara bestämda ej blott
såsom tankar, föreställningar och sensationer, utan äfven såsom
viljeyttringar, begär, handlingar, kort sagdt hvad som helst som ett
förnimmande väsen medvetet uppfattar. Men förnimmelser kunna de
rätteligen endast sägas vara i det fall, att de för det första såsom
former af sjelfmedvetande refereras till ett förnimmande väsen, och
för det andra endast och allenast betraktas ur denna synpunkt,
med bortseende från hvad de för öfrigt äro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
