Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första lyder så: Om några föremål af oss förnimmas, som
visa sig mer eller mindre såsom motsatser till de sanna
förnimmelserna, så kunna vi med allt skäl draga den slutsatsen, att dessa icke
äro någonting annat än våra relativa förnimmelser, alldenstund vi
sett, att detta begrepp fullt träffar in på dem. Men till dessa slag
af förnimmelser höra alla de sinliga tingen, som äro mer eller mindre
yttre, aflägsna, kroppsliga och liksom ogenomträngliga för
förnimmandet, under det att motsatsen gäller om våra sanna förnimmelser
eller begreppen. Sålunda veta vi nu, huru man riktigast bör
uppfatta hela den sinliga verkligheten.
Den andra följdsatsen kunna vi uttrycka pä följande sätt: Om
ofullkomliga förnimmelser ej kunna finnas, såvida icke några
fullkomliga förnimmelser ligga till grund för de förra, så måste det ock
finnas en oändlig ande, som förnimmer allting fullkomligt, sannt och
absolut. Ty ingen ande kan förnimma en annans förnimmelser bättre
än sina egna, alldenstund allt hvad han förnimmer är hans egna
förnimmelser. Följaktligen måste alla ofullkomligt förnimmande väsenden
för sin möjlighet förutsätta en ande, hvars fullkomliga förnimmelser
af de förra uppfattas på ett ofullkomligt sätt.
Det kan endast finnas ett sådant fullkomligt förnimmande
väsende; ty om vi skulle i föreställningen eller rättare i orden antaga
flere sådana, skulle de dock för det tänkande medvetandet
sammanflyta till ett. Ty för att kunna åtskiljas, måste de ha olika
percep-tioner såsom bestämningar; men då de förnimma allt på samma sätt,
finnes åter ingen skilnad i deras förnimmelser. Och sålunda kunna
de hvarken tänkas såsom till antalet flere, ej heller kunna de till
väsendet vara flere; ty endast med tanken uppfatta vi alltings
sanna verklighet.
Sjette Kapitlet.
Om den absoluta och relativa anden.
Absolut säges den ande vara, som ifrån sig utesluter all brist
på lif och sjelfmedvetande, eller hvars förnimmelser utan undantag
äro till formen fullkomliga.
Denna ande är också den enda, som är oändlig i absolut
mening och icke blott obegränsad eller omätlig, såsom t. ex. tiden
och rummet. Ty oändlighet i denna betydelse betecknar, att i
verkligheten ingenting är eller kan förnimmas, som ej redan af
honom på ett evigt (tidlöst) sätt är förnummet och kändt. Och att
detta slags oändlighet måste tillkomma den absoluta anden, kan
man lätt sluta till af den föregående framställningen’),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
