Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett, vara absolut identiskt med denna andes förnimmelse. För det
andra följer deraf, att alla väsenden betraktade i och för sig och i
sin sanning med nödvändighet äro den absoluta andens perceptioner,
och vidare att de icke uppfattas i sin sanning, såvida de icke
förnimmas såsom sådana, så att det att förnimma någonting sannt är
alldeles detsamma, som att förnimma det på samma sätt, som den
absoluta anden. Vidare om någonting förnimmes ofullkomligt af en
ändlig ande, så måste det för honom visa sig såsom ett annat, än
det i sin sanning eller i sig är, men likväl icke såsom något absolut
annat, utan endast relativt d. v. s. mera eller mindre, alltefter som
det förnimmes mera eller mindre ofullkomligt. Det förnumna
be-finnes nämligen vara identiskt äfven med nämnde andes förnimmelse,
såvidt denna är fullkomlig, och endast med afseende på dess öfriga
x momenter skild från henne. Slutligen kan ej ens det abspluta
väsendet i sjelfva verket vara utom den ändliga anden, ty ju sannare
det af honom förnimmes, desto mera är det identiskt med hans
förnimmelse, och desto mindre är det skildt från denna. Under formen
af ett motsatt och yttre ter det sig för honom endast så länge och
så vida det af honom förnimmes ofullkomligt. Härmed inse vi
således skälet, hvarföre vissa föremål äro för oss yttre eller i rummet,
hvarföre vi bättre uppfatta en del af ett föremål än det hela,
hvarföre en sådan del blir en sannare förnimmelse hos oss, vare sig
föreställning eller begrepp o. s. v.
För vårt ändamål kan det anförda vara nog. Önskar någon
flera skäl, så hänvisa vi honom till Plato och Neoplatonikerna, så
ock till Leibniz, Berkeley och den nyare Idealismens öfriga
representanter.
Fjerde Kapitlet.
Om några det absoluta väsendet attributer.
Innan vi fortgå längre, skola vi här angifva de generela
bestämningar, hvarigenom de absoluta väsendena skilja’ sig från de
relativa.
Väsendena af förra slaget äro såsom sjelfva deras namn
till-kännagifver, för det första icke relativa, utan absoluta. Då nu detta
förstås af sig sjelf, inskränker sig vår uppgift till att visa, hvilken
betydelse tillkommer dessa uttryck, och hvad af denna deras
betydelse följer. Med absolut förstå vi det, som är liksom skildt från
(ab aliis solutum) och oberoende af allt annat och i sig sjelf
innehåller allt, som konstituerar sjelfva dess vara. Häraf följer, att absolut
är detsamma som fullkomligt, hvartill ingen bestämning kan läggas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
