Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvarifrån ingen heller kan tagas, utan att det antingen öfvcrgår
till ett annat väsende af samma slag eller ock till ett väsende af
annat slag. Hvarken det ena eller andra är möjligt med afseende
på de absoluta väsendena, alldenstund de icke förnimmas i något
afseende ofullkomligt eller annorlunda än de i sig sjelfva äro.
Der-emot äro de relativa väsendena ingalunda oberoende af alla öfriga,
ej heller i alla afseenden fullkomliga; ty dels förutsätta de
öfver-hufvud för sin tillvaro de absoluta väsendena, som utgöra deras
grund, dels kunna de, såvida de endast mer eller mindre närma sig
de absolutas sannipg, i detta afseende intaga ett nästan oändligt
antal högre eller lägre grader.
Af denna förklaring inses äfven, att de absoluta väsendena icke
kunna vara subjektiva, ideela eller aktiva i den mening, att[de såsom
sin motsats skulle ha något annat såsom objektivt, realt och passivt,
eller tvärtom; utan allt, som hos dem är subjektivt, är äfven
objektivt, o. s. v. Detsamma gäller äfven om alla öfriga slags
motsatser, som förefinnas hos de relativa väsendena, och som för öfrigt
icke äro beroende af tid och rum; ty alla sådana motsatser äro helt
och hållet uteslutna från de absoluta väsendena.
Det andra attributet, som tillkommer de absoluta väsendena,
är, att de icke bestämmas af tid och förändring, utan äro i sig
fullkomligt eviga och oföränderliga. Ty hvaije väsende är just detta
och icke något annat, emedan det är bestämdt på detta och ej på
något annat sätt, och alla de absoluta väsendena äro och
förnimmas antingen icke såsom sådana, eller ock förnimmas de tillika med
hela mångfalden af sina bestämningar liksom med hvar och en
särskild. Häraf följer, att de endast på ett sätt kunna vara och
förnimmas, d. v. s. att de äro eviga och oföränderliga. Om någon
skulle hysa något tvifvel, huruvida verkligen dessa väsenden alltid
eller rättare af evighet förnimmas, så må han i minnet återkalla och
närmare begrunda, hvad vi i första afdelningens femte kapitel
fram-stält angående den absoluta andens nödvändighet. Af tid och
förändring bestämmas öfverhufvud endast de ändligt förnimmande
väsendena och deras ofullkomliga perceptioner; ty då hos dessa icke
alla bestämningar förnimmas lika fullkomligt, utan en del bättre, en
del sämre, så öfvergå somliga för medvetandet från dunkelhet eller
potentialitet till aktualitet och klarhet, och sägas sålunda uppkomma
och utvecklas, medan andra åter nedsjunka från aktualitet till
potentialitet, hvilka då sägas aftaga och förgås.
Om nu de absoluta väsendena icke äro underkastade tid och
förändring, så följer, att man om dem hvarken kan predicera för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
