Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fluten eller tillkommande tid, eller uppkomst och förgängelse,
tillväxt och aftagande, eller öfverhufvud några sådana predikater, som
för sin uppfattning förutsätta tid och förändring.
Det tredje attribut, som vi tillägga de absoluta väsendena,
utsäger, att de icke bestämmas af rum och ort, utan äro absolut
okroppsliga och andliga. Detta inses lätt, då de icke äro annat än
andar och förnimmelser, om hvilka, såsom vi redan anmärkt, ingen
lär kunna påstå, att de äro här eller der, eller att de fylla någon
del af rummet. I rummet finna vi ej något annat än kroppar och
deras bestämningar, hvilka visserligen förutsätta dessa andar och
förnimmelser såsom sina eviga substanser, utan att dock dessa i det
kroppsliga förnimmas såsom de i sin sanning äro. Föröfrigt
framgår detta jemväl af hvad vi ofvan1) framstält om rummets och de
yttre tingens begrepp och betydelse, hvadan vi icke längre behöfva
uppehålla oss med-något bevis härför. Om således de absoluta
väsendena icke bestämmas af rum och ort, så kan man omöjligen
säga, att de äro här eller der, att de äro continua eller discreta,
långa, breda eller höga, sammansatta eller delbara, närmare eller
fjermare, i rörelse eller i hvila, eller andra dylika predikater, som
för att begripas måste innehålla rum- och ort-bestämningar.
Slutligen hafva de absoluta väsendena äfven det attributet, att
de äro former af absolut lif och sjelfmedvetande och derföre
absolut lefvande och sjelfmedvetande. Här behöfva vi icke vidare utföra
detta, enär det utan svårighet framgår af hela den föregående
undersökningen. Vi vilja endast påpeka en deraf nödvändig följdsats,
att nämligen alla dessa väsenden äro absolut sjelfständiga, fria och
oberoende, liksom allt säges vara, som är / och för sig sjelf. Men
det lif och den frihet, som de ega, är den gudomliga andens, i hvars
enhet alla de absoluta väsendena innehållas. Ty hos de öfriga
an-darne finnes intet i alla afseenden absolut, utan endast mer eller
mindre, alltefter som de mer eller mindre förnimma sig sjelfva i den
absoluta anden och äro medvetna om detta sitt sanna lif i Gud.
Ty ju högre de i detta afseende komma, desto sannare och
fullkomligare förnimma de sig sjelfva, och desto större delaktighet
hafva de i sin sanna frihet.
Föröfrigt må vi här icke glömma den anmärkningen, att i
allmänhet ingen ande kan förnimma en annan bättre än sig sjelf, och
i) Se sidd. 275, 279.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
