Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att, om allenast tvenne väsenden tagas i betraktande, det ena
nödvändigt måste tänkas ingå i det andra, ungefar som vi finna
förhållandet vara med tvenne arithmetiska tal.
Om vi nu angående dessa begge väsenden under form af
satser vilja uttrycka, hvad i dem innehålles, så kan man om det ena
väsendet, nämligen det som tänkes ingå såsom bestämning i det
andra, och hvilket vi för korthetens skull kalla A, endast uttala det
rent identiska omdömet: A är A. Ty om något annat predikat
derom jakades, finge man återigen icke två, utan tre väsenden,
hvilket ej skulle öfverensstämma med det antagande, från hvilket
argumentationen utgick. I sjelfva verket gäller detta antagande
endast under den förutsättningen, att det ena af de båda väsenden,
som särskildt tagas i betraktande, är absolut enkelt; och så
beskaf-fadt är, som vi veta, endast lifvet eller sjelfmedvetandet. Ty detta
begrepp är sådant, att det endast i och genom sig sjelf kan ipses,
men omöjligen genom några predikater positivt förklaras. Om det
andra väsendet B kunna vi deremot utsäga tvenne satser: B är A,
och B är B. Den förstnämnda af dessa satser har emellertid ej den
betydelsen, att B är helt och hållet identiskt med A, utan blott att
såvida B förnimmes, måste också A förnimmas. Så t. ex. om vi
säga, att cirkelns omkrets är en linie, förstå vi dermed icke, att
båda begreppen äro alldeles ett och detsamma, utan blott att i och
med det förra tänkes äfven det sednare. Den andra satsen åter
utsäger, att väsendet B, för att förnimmas sannt och fullkomligt,
måste fattas endast i och genom sig sjelf, ett påstående som i fråga
om hvaije väsende måste fasthållas. Ty ehuru logiska författare
lära, att hvarje väsen är lika med summan af alla sina
bestämningar, så innebär dock detta enligt vår tanke ett stort misstag.
Ingenting kan nämligen vara absolut identiskt med något annat än
sig sjelf, ej heller kan det, som eger innehåll, vara lika med det,
som deri innehålles. I sådant fall skulle anden icke vara annat än
«. sammanfattningen af sina perceptioner, hvilket ingalunda är
förhållandet; ty han skiljer sig bestämdt ifrån hvar och en särskildt och
från alla tillsamman, så till vida som han är både deras absolut inre
enhet och det subjekt, hvari de alla innehållas, och på detta sätt
är från dem skild.
Vidare om man utom väsendena A och B antager ännu ett
tredje C, så måste äfven detta hafva något gemensamt med
väsendet A och tillika helt och hållet innefatta det sednare i sig,
allden-stund A är absolut enkelt, såsom vi redan funnit. Följaktligen kun-
Boströms skrifter. *9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
