Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskan jemte sin verld är nämligen icke absolut okroppslig
och andlig, utan mer eller mindre behäftad med rummets,
kroppslighetens och materiens inskränkningar. Ty totaliteten af de
absoluta väsendena i den gudomliga anden utgör, såsom vi förut’) nämnt,
det enda objektet för hvarje förnimmande och förnimmelse, och
detta objekt konstitueras allt igenom af sanna begrepp, som icke
bestämmas af rum och kroppslighet. Men då detta objekt
ofullkomligt förnimmes af vår ändliga ande, så måste det nödvändigt
för honom komma att te sig såsom något mer eller mindre motsatt
mot hvad det är i sig, och detta allra mest i de momenter, som
förnimmas mest ofullkomligt. Häraf följer, att hvad som af oss
förnimmes är dels mer, dels mindre behäftadt med rum och materie,
d. v. s. en del är mera yttre, aflägsen, kroppslig, en annan mer
inre, närbelägen och andlig o. s. v.
Slutligen är menniskoanden i sin helhet icke heller absolut evig
och oföränderlig, utan bestämd af tid och förändring, ehuru äfven
detta relativt eller mer och mindre. Ty såsom ande har menniskan
icke någon annan sträfvan och uppgift, än att lefva det bästa
möjliga lif och vinna den högsta möjliga grad af medvetenhet om sig
och sina bestämningar. Men emedan hon sjelf är ändlig, så att hon,
ehuru hon förnimmer allt till möjligheten, likväl endast förmår
ak-tuelt uppfatta en del, och emedan hvad af henne förnimmes är
relativt och bestämdt af annat, så måste hon vid sin sträfvan till att
fullkomligare uppfatta ett moment oailåtligen ledas och liksom
drif-vas till ett annat, hvaraf det förra är bestämdt. Detta gäller ej
blott om det förnimmande väsendet i det hela, utan äfven om alla
dess bestämningar, såvida äfven dessa äro lefvande och
sjelfmedve-tande. Häri finna vi sålunda skälet, hvarföre några bestämningar
öfvergå från potentialitet till aktualitet, åter andra tvärtom nedsjunka
från aktualitet till potentialitet, så ock anledningen, hvarföre hos
menniskan ständigt försiggår rörelse och förändring. Men ju
fullkomligare hon förnimmer något — och detta är desto lättare, ju
färre bestämningar det förnumna eger — desto mera oföränderligt
till sin natur finner hon det vara, alldenstund det då i högre grad
för henne uppenbarar tingens verkliga väsen, som är evigt och
oföränderligt. Sålunda visa sig somliga bestämningar hos henne mera
förgängliga och vexlande, andra åter mindre.
Men för att förstå, hvarifrån denna förändring utgår, och hvart
den leder, vilja vi här tillägga följande, hvilket äfven torde bidraga
till en närmare förklaring af menniskans natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
