Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsendet. Att likväl detta föreställningssätt är origtigt och
förvillande, skole vi närmare visa i det följande.
6. Om således en lag bestämmer ett väsendes verksamhet,
så bestämmer den derigenom äfven sjelfva det verksamma väsendet
och tvärtom, så att den i sjelfva verket likväl är bäggederas lag.
Det ena innebär ungefar detsamma som det andra, och satsen
följer dessutom redan af den bekanta logiska regeln, att nota notae
est nota rei.
§ 3-
Men endast krafter kunna verka eller vara verksamma,
och endast ändliga väsenden äro krafter; följaktligen kunna
ock endast sådana väsenden hafva lagar.
1. Att endast krafter kunna verka är klart af sig sjelf; ty med
kraft menas just det, som frambringar vissa verkningar. En förmåga
kan visserligen ock göra detsamma; men dermed upphäfves ej
satsen; ty en förmåga är endast ett species af kraft, nemligen en
lef-vande eller sjelfmedvetande och fri.
2. Hvad åter de materiela tingen beträffar, så kunna dessa
naturligtvis ej verka med någonting annat, än med sina krafter, hvil- %
ket åter vill säga m. a. o. att blott deras krafter äro i dem
verksamma. I sjelfva verket äro ock dessa det ursprungliga,
väsendt-liga och substantiela, och hvad vi kalla materien är endast deras
Phaenomen, d. v. s. den form, hvarunder de visa sig för den sinliga
och ytliga betraktelsen (jemf. § 1, not. 5). Detta förhållande
börjar nu äfven inses och erkännas af djupsinnigare Physici; den
Ato-mistiska åsigten har alltid tillhört blott de ytliga4).
3 Att vidare blott ändliga väsenden äro krafter kan inses
deraf, att i begreppet om verksamhet ligger begreppet om ett
con-tinuerligt och successivt frambringande af verkningar, hvilken
succession ej låter förena sig med begreppet om det oändliga. En
kraft och hvad den frambringar förhålla sig till hvarandra såsom
orsak och verkan — såsom det föregående och efterföljande; och
detta förhållande kan ej tänkas utan afseende på tid och
förändring, hvilka åter blott i anseende till ändliga väsenden hafva någon
betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
