Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den är då i sjelfva verket hans eget egentliga väsende och
substans, eller det i och för sig sjelf ursprungliga hos honom,
hvarige-nom han först constitueras till hvad han är, och med hvilket sedan
allt öfrigt hos honom är förenadt.
2. Äfvenså är det omöjligt, att någon varelse kan erhålla sin
lag — sin nödvändiga bestämdhet och natur utifrån eller af någon
annan, och i allmänhet att denna ens kan af någon erhållas och
emottagas. Ty för att kunna erhålla och emottaga någonting,
måste den emottagande redan i någon mening vara till, och detta
kan han ej vara, utan att dermed ock hafva sitt ursprungliga
väsende och begrepp, hvilket utgör hans lag. Detta är nemligen just
varelsen sjelf i dess egentliga bemärkelse eller det hos honom första
och väsendtliga; och att någon skulle erhålla sig sjelf af en annan
är en motsägelse, såvida det skall förstås egentligt, och icke
betyda någonting annat, än hvad det här kan betyda.
3. Om menniskan åtminstone medgifves utan tvifvel, att hon
hvarken kan skapa eller förinta en lefvande eller liflös varelses
substans d. v. s. dess bestämda ursprungliga kraft9), då denna enligt
sitt begrepp hvarken kan uppkomma eller förgås. Hon kan
visserligen bringa den ifrån potentialitet till actualitet för sig sjelf — hon
kan framkalla den ifrån omärkbarhet till märkbarhet inom sin verld;
men detta frambringande är likaså litet en verklig skapelse, som
t. ex. en Comets öfvergång till synlighet för oss är en verklig
uppkomst. Detsamma gäller ock om en krafts förintande, hvilket ej
eller betyder annat, än att den blir omärkbar för oss, utan att den
derföre i sig sjelf förändras eller förstörs. Endast det tillfälliga och
föränderliga — endast det sinnliga hos en varelse kan genom en
annan förändras, och förändras ända derhän, att den substantiela
kraften ej vidare deruti visar sig d. v. s. ej vidare är till för våra
sinnen.
4. Men äfven Gudomligheten kan icke mera än menniskan
göra det i sig sjelf omöjliga, och skapa el’er förinta ett väsendes
substans. Han är nemligen sjelf det absolut substantiela, och allt
annat har blott såvida substantialitet, som det har del i hans
väsende; han skulle således kunna skapa eller förinta någon del af
sig sjelf, hvilket vore en motsägelse. Väl säger man, att menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
