Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida de aro mer eller mindre annorlunda, i hvilket fall de ock
endast med afseende på henne ega betydelse och giltighet.
3. Detsamma uttrycker man ock, när man säger, att
menniskan är ett sinnligt-förnuftigt väsende, hvarmed ej menas, att hon
till ena delen är sinnlig, och till den andra förnuftig, så att
sinnligheten och förnuftet falla utom hvarandra, ty hon skulle då icke vara
och finna sig såsom ett enda väsende under baggedcra; utan
meningen är, att hon är ett väsende, hvars sinnlighet är (eller bör
vara) förnuftig, och hvars förnuftighet är (eller bör vara) sinnlig,
ungefär som i ett verkligt konststycke det materiela är skönt och
det sköna materielt, och bäggederas enhet sjelfva konststycket.
4. Men är menniskan sålunda en lefvande enhet af förnuft och
sinnlighet, af egentligt väsende och dess phaenomen — är detta
hennes formela begrepp eller definition, så kan ock hennes allmänna
ändamål och bestämmelse ej vara någonting annat, än att motsvara
detta sitt begrepp, d. ä. att verkligen blifva en sådan enhet, och
att fortfara sin lefnad såsom sådan. Hon kan såsom ändlig väl fatta
sin nödvändiga bestämdhet bättre eller sämre, och äfven bättre eller
sämre motsvara den i sitt handlande; men det är fullkomligt
otänkbart, att hon skulle fatta den sannt och rigtigt, och likväl finna sig
hafva en annan bestämmelse, än att i enlighet dermed förhålla sig u).
(Jemf. § 5: 23).
5. Då nu det förnuftiga och rätta är i sig sjelf evigt och
oföränderligt, men det sinnliga deremot mer eller mindre timligt och
föränderligt, samt derjemte till en viss grad bestämbart och
föränderligt genom menniskans fria vilja (vi förutsätta här detta såsom
ett factum), så kan ej den enhet af förnuft och sinnlighet (af den
gudomliga och menskliga naturen), hvilken är menniskans ändamål
(§ 9: 4), åstadkommas genom det förras förändrande och
bestämmande till enhet och sammanstämmighet med den senare, utan den
måste, om den skall blifva verklig, åstadkommas genom den
sena-res förändrande och bestämmande till enhet och
sammanstämmig-het med det förra. Detta vill nu säga m. a. o. att förnuftet är
eller bör vara lagen för menniskans hela sinnliga och föränderliga
natur, och dermed äfven för menniskan i det hela — således ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
