Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således ej blott till några vissa. Den senare åter — Aristoteles’
Logik eller någon annans — kan vara i bägge dessa afseenden mer
eller mindre ofullkomlig, och den är i sjelfva verket Logik endast
såvida den innehåller den förra uti sig, eller m. a. o. endast såvida
den är med denna identisk. Och på ungefar samma sätt förhålla
sig ock Förnuftet och menniskans förnuft till hvarandra.
!3) PaS- 375- — Ett väsendes rätta definition uttrycker dess
begrepp, hvilket ock är dess sanna och oföränderliga natur.
Känner man nu ett väsendes rätta definition eller begrepp, så känner
man dermed äfven dess sanna bestämmelse och ändamål. En
varelse kan i phaenomenverlden uppenbara sitt begrepp mer eller
mindre ofullkomligt, ty phaenomenet framställer väsendet blott
relativt; men att han skulle uppenbara någonting, som vore
fullkomligare än detta, det är för honom rent af omöjligt. Hans högsta
bestämmelse är och förblir således att motsvara sin definition, och
att mer och mer närma sig till detta mål. Af menniskan uppnås
detta i den mon förnuftet hos henne blir sinnligt och sinnligheten
hos henne förnuftig eller m. a. o. i den mon hon förändrar och
bildar sin sinnlighet till ett uttryck eller en afbild af förnuftet; ty blott
på sådant sätt blir detta verkligt hos henne och hennes eget d. v. s.
hon sjelf förnuftig. Det menskliga är detsamma som det sinnligt
förnuftiga, ty menniskans definition innebär, att hon är sinnligt
för-förnuftig; och blott under denna form blir det Gudomliga
niensk-ligt och således hennes tillhörighet. Det är den ändliga menniskan
icke medgifvet, kunde man säga, att skåda directe det förnuftiga
och Gudomliga, hvars skådande likväl är hennes högsta lif och
lycksalighet; hon måste se och uppfatta det likasom i sinnlighetens
spegel, ty hennes natur är att vara en enhet af motsatser, och att
endast under denna form besitta hvad hon besitter. Icke en gång
en tanke kan hon ega utan något ord, eller en känsla utan någon
kroppslig affection. Så mycket vigtigare då för henne, att så rena,
bereda och använda sin spegel, att den verkligen afspeglar det
sanna, goda och sköna, som den kan och bör afspegla.
v
14) pag. 378. — Ett förnuftigt väsendes frihetslag är icke dess
verkliga lag, förr än det stiftat den för sig; och vi hafva derföre
omskrifvit uttrycket Stifta Lag med att göra en genom förnuftet
möjlig lag till en verklig. Hvad dertill erfordras för den enskilda
menniskan, hafve vi antydt i texten; men hvad dertill erfordras i
Staten, skole vi angifva längre fram. Se § 12: 7. Anm. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
