Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stams eller nations medlemmar tillsammantagna. Förnuftet är
nem-ligen det gudomliga och andliga, och detta låter ej såsom det
sinnliga och materiela väga sig eller räkna sig, följaktligen kan det ej
eller förökas genom yttre mechanisk sammanfattning eller addition.
Endast dess uppenbarelse i och för de ändliga varelserne kan
tillåta ett rfier eller mindre, och denna dess uppenbarelse kan vara
vida fullkomligare hos en enda, som är mera förnuftig, än hos
millioner, som äro det mindre. Äfven den andliga solen kan liksom
den sinnliga reflecteras och åskådas långt bättre i en enda klarare
spegel, än i otaliga, som äro dunklare. — Men är nu ett klarade
medvetande häraf ett osvikligt bevis på en Nations högre upplys-
ning och humanitet, så måste fördunklingen af detta medvetande
utvisa dess återfallande till råhet och barbari, såvida den en gång
har höjt sig till något bättre. Och någon större eller tröstlösare
olycka än ett sådant återfall kan icke träffa ett folk såsom ett helt
betraktadt, emedan det derigenom förlorar sitt menniskövärde, och
dermed äfven sin rättighet att vidare existera såsom stat.
Försynen ger nemligen rätt och sjelfständighet åt det förnuftiga, men
behandlar det sinnliga såsom blott medel; den låter det senare alltid
falla, så snart det förra har dragit sig derutur. Detta visar oss
Folkens historia på hvarje blad. De olyckliga Polackerne t. ex. hade
många ädla, herrliga män ibland sig; men det hela var oförnuftigt;
de ville lefva i naturtillståndet inom sjelfva staten, och derföre föll
ock det hela.
Men ett ännu påtagligare tecken till samma förhållande är
likväl för handen, om man uti en Stat börjar bestämma rätten efter
antalet, och om man således sätter begreppen rätt och styrka
såsom liktydiga, utan att sådant något allmännare väcker Nationens
bestörtning och indignation. Detta är icke blott ett tecken till
barbariets inbrytande, det är barbariets väsendtligaste character, dess
omedelbara närvaro och verklighet. Och hvad annat är det väl,
om man t. ex. förklarar nio tiondedelars vilja för bättre berättigad,
än den återstående tiondedelens, utan att tro sig derföre behöfva
uppgifva någon annan grund, än att de förra äro nio gånger
talrikare? Eller hvad annat är det, om man företar sig att genom
röstpluralitet disponera öfver medborgares rättigheter, utan att fråga
sig, om dessa äro för alla röstande gemensamma, och utan att ens
försöka ett bevis för deras rättsstridighet d. v. s. för deras
oförenlighet med Statens förnuftiga ändamål? Med något förnuft och
eftertänkande borde man dock finna, att rätten icke beror af
antalet eller styrkan, utan endast och allenast af förnuftet, och att
derföre en enda individs verkliga rätt bör anses likaså helig och oan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
