Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX. Kropp och själ äro realiter åtskiljda (substanser), ty den
ena kan tänkas klart och tydligt utan den andra. Menniskan är icke
blott själ utan äfven kropp, med vita och spiritus vitales såsom
princip till den vegetabiliska och animaliska rörelsen. Begge
principernas säte är hjernans glandula pineales. Djuren äro blott lefvande
(rörliga) machiner, utan känsla, tanke och medvetande etc.
XX. Öfverensstämmelsen och växelverkan mellan själ och kropp
förmedlas genom assistentia Dei. Systema assistcntice. Gud är deras
metaphysiska grund; begge bestå genom hans concursus och deras
bestånd är en continuata creatio. Vidden och föremålet för
assistentia Dei.
XXI. Af själens förening med kroppen uppkomma trenne lägre
modi, de sinnliga sensationerna, affecterna och begären, utan
motsvarighet i de yttre tingen. De sex ursprungliga affecterna tillhöra
särskiljda organer, uppkomna ofrivilligt och kunna blott genom
föreställningar hos själen beherskas.
XXII. Villfarelse är jakande eller nekande om något utan dess
klara och tydliga idee. Dess negativa grund är menniskans ändlighet
(menniskan är medium mellan Deus och nihil); men dess positiva grund
är icke Gud, utan menskliga viljans formelt oändliga frihet, som ger
sitt bifall äfven åt sådant, som saknar klarhet och tydlighet.
XXIII. Den menskliga viljans frihet är till formen oändlig,
såsom gudomlighetens, men till innehållet och omfånget inskränkt.
Dess indifferentia är dess lägsta form och bevis på vår
ofullkomlighet; dess högre form är dess bestämdhet genom ideen om det
sanna och goda.
XXIV. Den gudomliga viljans frihet är deremot absolut
indif-ferent och gränslös. Gud kan göra möjligt, äfven hvad vi anse
omöjligt och motsägande. Den menskliga frihetens förenlighet med
denna är oförklarlig; men dess verklighet är tydlig och klar,
följaktligen ock sann och obestridlig.
XXV. Menniskans högsta goda är den rena visheten, den fasta
och starka viljan att rätt bruka sitt förnuft, således viljans enhet
med det sanna vetandet, hvarigenom de sinnliga begären och aflec*
terna beherskas. Critik af det Cartesianska systemet, såsom till sin
character: reflexionsphilosophi, högre empirisk realism, samt dualism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
