Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D) Om Yerlden eller systemet af de ändliga monaderna.
XIV. Den ändliga monaden är activ i den mon, han har
fullkomlighet, d. v. s. klara och tydliga perceptioner, och han är
fullkomligare än en annan, så vida hos honom finnes något, hvaraf en
förändring kan förklaras hos den andra, hvilken såvida är passiv
och af den förra beherskas.
XV. De ändliga monaderna stå allesammans i ömsesidig
relation och vexelverkan, d. ä. åstadkomma inbördes förändringar hos
hvarandra, hvarvid den enas activitet motsvaras af den andras
passivitet och tvärtom i oändlighet.
XVI. Denna de ändliga monadernas vexelverkan är dock ej
physisk, utan blott idcel, d. v. s. den är endast förnummen, endast
en relation och beskaffenhet i hvarje monads egna perceptioner.
Jemf. II och III.
XVII. Emellertid hindrar ej detta, att den är
sammanstämmande och så vida reel, d. v. s. att en activitet eller causalitet hos
den ena verkligen motsvaras af en passivitet eller affect hos den
andra och tvärtom, ehuru sammanhanget dock måste förklaras
medelbart, interveniente Deo.
XVIII. Grunden till monadernas sammanstämmighet är
netnli-gen deras perccptioners harmonia prœstabilita, d. v. s.
gudomlighetens ursprungliga bestämning och anordning af deras perceptioner,
hvilken anordning är universi allt omfattande lag och enligt hvilken
allt utvecklas eller realiserar sig i tiden.
XIX. Denna harmoni är nu bestämd genom gudomlighetens
idee om det bästa, d. v. Gud har ibland alla möjliga just valt
och realiserat denna anordning af verlden, emedan den högsta
möjliga grad af fullkomlighet, af realitet i skapelsen derigenom kunde
uppnås, såsom varande objectet för hans voluntas decretoria.
XX. Den verkliga verlden är ock derföre ett i alla sina delar
lefvande och till realisationen af det bästa möjliga tenderande
harmoniskt helt, en fullkomlig organism, en xoçfioç, i hvilken hvarje
väsende har den grad af fullkomlighet och lycksalighet, som med
det helas högsta möjliga fullkomlighet är förenlig och hvarpå det
således rättvisligen kan göra anspråk. Leibniz’s Optimismus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
