Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII. De vakande ändliga monaderna äro antingen a)
oförnuftiga eller b) förnuftiga, d. v. s. antingen animce nuda?, djur i
inskränkt bemärkelse, hvilka ej höja sig öfver minne och instinct
(em-pirie) och verka blott efter exspectatio casuum similium, eller animce
rationales, andar (spiritus), som tillika äro sjelfmedvetande af sig
sjelfva (hafva actus reflexi) samt känna Gud och de eviga
sanningarna (causai, principerna).
C) Om den absoluta monaden.
IX. Ver Iden, totaliteten af de tillfälliga substanserna,
förutsätter en absolut nödvändig substans, ett ens a se, såsom sin ratio
sufficiens, et quidem una substantia sufficit. Det cosmologiska
beviset för Guds existens. Anmärkningar om ontologiska beviset och
under hvad vilkor detta enligt Leibniz kan gälla.
X. Den absolut nödvändiga substansen, Gud, är den
ursprungliga monaden, monas originaria eller den universela substansen, och
följaktligen det absolut oändliga, sjelfständiga, oföränderliga, högsta
och i egentlig bemärkelse fullkomliga, enkla väsendet, hvari allt
annat väsende har sin sanning och grund.
XI. Den absolut nödvändiga substansen eller Gud är ock monas
originans, den allsmäktiga skaparen och uppehållare?i af de ändliga
.monaderna, hvilka till sin uppkomst och fortvaro bero af hans
allmakt såsom deras källa, samt äro, för att så säga,
gudomlighe-*
tens continuerliga utstrålningar (fulgurationes eller scintillationes,
re-ceptivitate creaturarum limitatae).
XII. Föröfrigt har man att i gudomlighetens väsende urskilja:
i) Hans oändliga allvetande och allvisc^örstånd = principen till de
eviga sanningarna och alla väsendens essentier eller ideer; 2) Hans
absoluta, fullkomliga, allgoda och rättvisa vilja, principen till de
tillfälliga sanningarna och till f örverkligandet af det bästa - realaste,
enligt lex sapientice såsom hans viljas ratio determinans.
XIII. Ändtligen har man ock att betrakta Guds vilja såsom
I) antecedens eller inclinatoria, viljan att realisera allt godt eller en-
dast det goda; 2) consequens s. decretoria, viljan att af allt det
goda realisera det bästa möjliga.
Boström* skriftar, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
