Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noumenemas verld genom en intelligibel upphofsman till naturen
såsom förbindelsens orsak.
§ 15-
Detta antagande, som icke är ett theoretiskt vetande, utan en
practisk tro, fordras ovilkorligen af det practiska förnuftet, emedan
det ovilkorligt fordrar realiserandet af det absoluta goda. Det
uppställer nemligen de satser, som uttrycka vilkoren för denna
realisation såsom pi*actiska postulater, hvarigenom det åt förnuftsideerna
vindicerar en nödvändighet, hvilken de ej kunde erhålla genom det
theoretiska förnuftet, öfver hvilket det practiska således har primatet.
§ 16.
Det första postulatet innehåller, att själen är odödlig; ty då
men-niskan i kvarje tidsdel är ändlig eller inskränkt, så skulle hon i
förnuftets ovilkorliga fordran af absolut sedlighet finna en motsägelse,
såvida hon ej fick tänka sig såsom odödlig, så att hon kunde i
oändlighet närma sig till det absoluta målet och i denna mening
känna sig förbunden att verka för dess uppnående.
§ 17-
Det andra postulatet innehåller att gudomligheten existerar; ty
då menniskan såsom sinnlig ej kan eftersträfva absolut sedlighet,
utan all utsigt på en motsvarande lycksalighet; men denna icke
beror af henne sjelf, utan af naturens sammanstämmighet med
hennes behof, så måste hon, för att kunna verka för det absoluta godas
realiserande, tro på verkligheten af ett allgodt, allvetande, allvist
och allsmäktigt väsende såsom den nödvändiga orsaken till
dygdens och lycksalighetens harmoni.
§ 18.
Den practiska tro på dessa ideers realitet, som sålunda
uppkommer och fordras såsom pligt af moraliska lagen, utgör hvad man
har att tänka sig i begreppet religion, hvilken således är en följd
af intresset för sedlighet, men icke dess grund, såsom vanligen
an-tages. Kants försök att rättfärdiga detta upp- och nedvända
förhållande och att visa sin deductions företräde, såsom från
religionen utestängande allt superstitiöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
