- Project Runeberg -  Skrifter / Del 2 /
108

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen i det continuet liga bekämpandet af böjelserna, d. ä. af
fgenkärleken.

§ 10.

Genom detta förhållande emellan sedelagen och egenkärleken
uppkommer å ena sidan en pathologisk känsla af förödmjukelse (för
egenkärleken) och å andra sidan en moralisk känsla af aktning för
den sedliga viljan, hvilken senare känsla har sin grund i förnuftet
och ensam får såsom driffjäder bestämma viljan.

B) Practiska förnuftets dlaiectik.

§ ii-

Det constanta handlandet af ren pligtkänsla, d. v. s. dygden eller
sedligheten, är visserligen det högsta, men likväl icke det enda goda.
Ty äfven (sinnliga) lycksaligheten är ett godt, hvarpå menniskan
såsom tillika sinnlig måste göra anspråk.

§ 12.

Då nu förnuftet enligt sin natur är principen för absolut enhet,
så måste det uti ideen om det absolata eller fidländade goda, det
högsta practiska ändamålet, förena de bägge nyssnämnda såsom
momenter, hvarvid den fullkomliga lycksaligheten såsom endast relativ
måste conditioneras af den fullkomliga sedligheten, emedan endast
denna enligt förnuftet kan berättiga oss till den förra.

* § 13*

Men denna förenfrtg, som icke är analytisk utan synihetisk och
tänkbar endast efter causalitetsförhållandet, synes omöjlig, då
sträf-vandet efter lycksalighet är icke = sträfvande till sedlighet och
tvärtom, och då lycksaligheten såsom sinnlig enligt causalitetslagen
ej kan hafva annat än ett sinnligt ting till sin orsak.

§ 14-

Också är denna antinomi olösbar, såvida vår existens tänkes
inskränkt till phaenomen-verlden, d. v. s. den gäller för oss såsom
phcenomenväsenden. Men då vår intelligibla existens bevisar sig
verklig genom vår viljas autonomi, så äro vi berättigade att anlaga
causalförbindelsen emellan, dygd och lycksalighet såsom möjlig inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/2/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free