- Project Runeberg -  Skrifter / Del 2 /
155

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det (menniskan), när det icke förnimmes fullkomligt och absolut,
utan ofullkomligt och relativt.

§ ii.

Ur denna allmänna förklaring af phaenomenet, d. ä. af den
sinnliga verkligheten, kan man härleda och förklara alla de generela
bestämningar, som tillkomma denna verklighet. Vi anmärka här
följande:

1. Phaenomenet, betraktadt i sin helhet, är annat än väsendet,
och har således bestämningar, som äro motsatsen af dem, hvilka
tillhöra detta. Det är i tiden och rummet osjelfständigt etc., se § 6.

2. Likväl märkes härvid, att motsatsen är endast relativ,
emedan väsendet sjelft dock är enheten eller det identiska i de
motsatta, och en absolut motsats i sjelfva verket innebär en
motsägelse.

3. Phaenomenet är vidare, och i följd häraf, en relativ enhet af
motsatser, d. ä. af andligt och materielt, af timligt och evigt, af
absolut och relativt, af vara och icke-vara, af veta och icke-veta, af
lif och icke-lif etc. Jemför § 6.

4. Också är phaenomenet derföre blott mer eller mindre enhet
i mångfald eller system, harmoni, nemligen allt eftersom väsendet
mer eller mindre deruti uppenbarar sig, § 7. § 11. 1, 2.

5. Af tvenne olikartade phamomener uppenbarar det ena
väsendet mer, än det andra, och är således i detta afseendet af högre
dignitet, än det andra.

6. I hvarje phaenomen finnes någonting, som, för sig sjelf taget,
är af högre art eller dignitet, än det hela, hvilket icke på samma
sätt gäller om väsendet.

7. Hvarje ändligt väsende har i det hela sin egen
phaenomen-verld, liksom sitt eget vara och lif och sin egen philosophi eller
förnimmelse af Gud; det har m. a. o. fullkomlig individualitet,
hvilket likväl ej hindrar, att det har med andra en större eller mindre
gemensamhet.

8. För öfrigt kan intet ändligt väsende inom sin (phaenomen-)
verld finna eller förnimma någonting, som är af högre art eller
dignitet, än det är sjelf. Anmärkningar till denna sats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/2/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free