Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3- Philosophiens på en gång subject och object är Gud, det
högsta väsendet (§ 9: 1), äfvensom de öfriga väsendema, sådana de
äro i och för honom (§ 7: 3, 4). Emperiens subject och object är
en viss phænomenverld och tingen blott sådana de finnas i denna
(§§ 10, 11: 7 etc ).
4. Philosophien är andens (Gudomlighetens) absoluta
sjelfmed-vetenhet och dermed fullkomliga kännedom af sig sjelf och af allt
annat; empiricn är andens blott relativa sjelfmedvetenhet och
dermed i det hela relativ okunnighet om sig sjelf och allt annat.
5. Philosophien är andens absoluta frihet och sjelfständighet ;
empirien deremot andens blott relativa frihet och dermed i det hela
relativ ofrihet och osjelfständighet.
6. Philosophien är absolut enhet i mångfald, d. v. s. system,
harmoni, organism; empirien är blott relativ enhet i mångfald,
således ock i det hela relativt osammanhang och disharmoni.
7. Philosophien fattar väsendet såsom väsende och
phaenome-net såsom phænomen, följaktligen absolut sannt, förnuftigt;
empirien fattar endast phænomenet och detta liksom vore det väsendet,
följaktligen i det hela relativt osannt, oförnuftigt.
8. Philosophien är absolut förniiftighet eller religiositet;
empirien är blott relativ förnuftighet och religiositet, således i det hela
relativ oförnuftighet eller superstition etc.
§ 14-
Huru ändtligen philosophien måste förhälla sig till empirien,
såvida den uppenbarar sig hos ett ändligt väsende såsom menniskan,
kan i allmänhet inses af § 12, jemförd med § 10. Vi tillägga här
endast följande:
1. Då menniskan är enhet af väsende och phænomen, så kan
ej någonting existera för henne under blott endera formen, utan
hon måste förnimma det på beggedera sätten, ehuru visserligen med
en relativ öfvervigt af ettdera.
2. Derföre har hon ock behof att förnimma väsendet i och
genom phænomenet, att försinnliga det förnuftiga, att realisera det
ideela, att yttra eller uttrycka det inre etc. och likaså tvärtom; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
