- Project Runeberg -  Skrifter / Del 2 /
160

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4. Att hon såsom phaenomen-varelse har i hvaije tidsmoment
centrum och peripheri, medium och ytterlighet, hvarvid det för
henne coexisterande är, i rummet, mera inre eller yttre, och det
för henne succederande är, i tiden, mera närvarande eller
frånvarande (förflutet eller tillkommande).

5. Att äfven hennes tidslif, betraktadt såsom ett helt, är
centralt och peripheriskt, att det har början, medium (centrum) och
slut, utan att likväl gränserne äro för henne sjelf märkbara.

6. Att då hennes total-lif i tiden betraktas ifrån dess
medelpunkt (medelålderns moment), så visar det sig i de från denna
relativt aflägsnare (föregående och efterföljande) momentema såsom
relativt ofullkomligare, d. v. s. mindre egentligt lefvande eller
sjelf-medvetande och sjelfständigt, hvilket åter innebär, att det har
tillväxt, culmination och aftagande.

7. Men i samma mon hon i det hela är mindre lefvande och
intelligens, är hon mera liflös och natur, samt tvärtom. Hon höjer
sig således efterhand ifrån naturväsende till andeväsende och
återgår sedan tillbaka till naturen.

8. Dock märkes, att när det högre lifvet hos henne utvecklar
sig, försvinner icke det lägre, utan det fortfar såsom moment i det
förra, ehuru det visserligen dervid undergår någon förändring.

§ l7*

För den specielare förklaringen af menniskan behöfver man känna
betydelsen af hvad vi kalla hennes särskiljda functioner eller
yttringar, i hvilket afseende man märke följande:

1. Då menniskan är en lefvande verksamhet eller utvecklar
sitt lif i tiden, så kan hon betraktas både sådan hon är i hvarje
odeladt tidsmoment, och äfven sådan hon är i hvaije större eller
mindre tidsdel.

2. Betraktas hon nu, sådan hon är i ett visst odeladt
tidsmoment, så kallas hon sjelf såsom sådan, eller hvad hon då är, en
viss hennes function eller yttring, hvilken således är ett visst
moment af hennes totala tidslif. Anmärkningar om benämningens
anledning och om dess giltighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/2/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free