Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Att hela menniskans tidslif kan betraktas såsom ett
conti-nuerligt reflecterande [mom. 1], hvarvid det i sig sjelf ursprungliga
och absoluta vara, på hvilket hon reflecterar, är Gud och hans ideer,
äfven då hon sjelf icke förnimmer dem såsom sådana utan blott
såsom phaenomener; och
8. Att följaktligen alla särskiljda slag och arter af menniskans
verksamheter kunna reduceras till specielare modificationer af
reflecterande och abstraherande.
§ 19*
Efter dessa anmärkningar kunna vi bestämma betydelsen af
orden förmåga eller förmögenhet och in specie själsförmögenhet, hvilka
ord vi måste använda i det följande.
1. Alla menniskans functioner eller yttringar, tagna huru som
helst, hafva någonting generelt eller gemensamt och i hvarandra
identiskt, och någonting individuelt eller eget och med
hvaran-dra olika.
2. Det absolut generela och gemensamma i dem alla är
nem-ligen lifvet, sjelfmedvetandet, af hvilket de allesammans äro
närmare bestämda eller modifierade former.
3. Betraktas nu endast det i flera functioner gemensamma,
betraktas det i sin afsöndring för sig, så visar det sig såsom en
enda yttring eller function; ty på dess förhållande till det specielare
göres ej i det fallet något afseende.
4. Betraktas det åter tillika i detta förhållande, d. v. s. såsom
det gemensamma for flere (i tiden vexlande) functioner, så visar det
sig såsom deras perdurerande enhet och princip, hvilken i särskiljda
tidsmomenter kan i hvar och en af dem framträda eller yttra sig
såsom närmare bestämd.
5. Men i detta fallet är och kallas detta gemensamma en
menniskans förmögenhet eller förmåga (af dessa functioner), hvilken
således icke är annat än menniskan sjelf, betraktad såvida hon yttrar
sig (såsom enhet, princip, subject) i ett visst slag af möjliga functioner
eller som är detsamma i ett visst möjligt slag af verksamhet.
6. Särskiljdt kallas en sådan förmåga en själsförmögenhet, när
menniskan deruti yttrar sig såsom själ, såsom actu eller märkbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
