Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon större klarhet och energi framträder i hans medvetande, så
måste hans första sträfvande blifva att bringa denna idee till klaf*
het och tydlighet, till egentligt begrepp.
2. Philosophiens första fråga blir således: huru har man att
fatta eller tänka sig det absoluta väsendet eller det gudomliga ? Och
denna fråga är icke blott den första, utan äfven, såsom den
allmännaste, den sista.
3. Vore nemligen denna besvarad i alla afseenden, så vore ock
philosophiens problem derigenom fullkomligen löst; ty då det
allmänna icke är allmänt annars än uti och genom det enskiljda och
tvärtom, så måste ock lösningen af den allmänna frågan tillika
innefatta lösningen af alla de enskiljda.
4. Dessutom är det klart, att då ingenting kan existera utotn
det absoluta, så vore ock genom den fullständiga förklaringen af
detta allt annat varande förklaradt.
5. Men i och för den ändliga menniskoanden framträder ideen
om det absoluta endast i motsats mot det relativa; och det är just
behofvet att conciliera denna motsats, som närmast drifver honom
till spéculation, emedan den för honom innebär en strid eller
disharmoni.
6. Deraf följer således, att det för honom är hvarken en
möjlighet eller ett verkligt behof att fatta det absoluta i och för sig
sjelf annars, än såvida det uppenbarar sig uti och genom den
ifrågavarande motsatsen och såvida det för dess concilierande behöfver
af honom sålunda kännas och begripas.
7. Motsatsen är nemligen concilierad, när han i det absoluta
har funnit den tillräckliga grunden, hvarföre det relativa existerar,
och hvarför det existerar så och icke annorlunda; ty de motsatta
befinnas då icke oförenade eller oförenliga, utan de äro ett och
samma vara, betraktadt från tvenne olika synpunkter, det absolutas
egen och den ändliga menniskoandens.
8. Till philosophiens första fråga, med den nyssnämnda (mom.
6) inskränkningen : huru har man att tänka sig det absoluta i och för
sig sjelf? tillkommer således den andra : huru har man att tänka sig
det absolutas förhållande till det relativa: huru har man att ur det
förra fatta och förklara sig det senare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
