- Project Runeberg -  Skrifter / Del 2 /
197

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9 Men äfven denna fråga sönderfaller i tvenne, som åter
fördela sig i andra o. s. v. Då nemligen det absoluta visar sig såsom
det eviga, varande och oändliga, i motsats mot det relativa såsom
det timliga, blifvande och ändliga, så måste det i detta förhållande
fä characteren af något, som icke blott är före det relativa, och
såsom sådant är dess princip, grund, hvarifrån det utgår, utan äfven
är efter det relativa och såsom sådant är dess slut eller ändamål,
hvartill det återgår, detta före och efter må nu fattas i tiden eller
blott i begreppet.

10. Häraf uppstår således först den frågan: huru har man att
tänka sig det relativa med afseende på det absoluta, betraktadt
såsom dess grund, m. a. o. hvad har verlden blifvit och hvad är den,
och huru skall den i begge dessa afseenden sannt fattas och förklaras
ur det gudomliga såsom dess eviga princip?

11. Det fullständiga svaret måste utgöra vetenskapen om
såväl naturen eller den relativt medvetslösare och ofriare verlden,
som menniskoanden eller den relativt medvetnare och friare, samt
om begges enhet och förhållande till hvarandra; och hvad man
derigenom far veta blir då, huru det gudomliga, såsom det eviga och
ursprungliga, uppenbarat och uppenbarar sig i verlden, såsom det
timliga och härledda.

12. Men vidare uppstår af nämnde grund den frågan: huru

har man att tänka sig det relativa med afseende på det absoluta,

betraktadt såsom dess ändamål, m. a. o. hvad är den timliga
verl-dens genom Gud bestämda tendens eller högsta goda, och huru har
den att vara och blifva för att motsvara sin bestämmelse eller uppnå
sitt ändamål?

13. Skulle det nu genom den förra frågans (mom. 10)
besvarande hafva visat sig, att naturen i inskränkt bemärkelse är endast
en följd af och ett medel för menniskoanden, så att hennes
ändamål är upptaget i hans, och skulle det tillika hafva visat sig, att

menniskoandens väsende är lif eller sjelfmedvetande och frihet, så
är det ock klart, att den senare frågan (mom. 12) egentligen måste
angå blott honom.

14. Derigenom skulle då denna få följande uttryck och
betydelse: hvad bör den relativa och ändliga verlden (naturen och men-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free