Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskan) blifva genom menniskoanden ? Hvad bör denna sätta såsom
sitt absoluta ändamål eller sitt högsta goda, och huru har han att
verka för att, så vidt möjligt är, uppnå detta ändamål?
15. Dessa äro de trenne hufvudfrågor (§ 10: 14), med hvilkas
lösning speculationen har att sysselsätta sig och genom hvilkas
besvarande den utvecklar sig till vetenskap i egentlig bemärkelse eller
till philosophi. De constituera äfvenså många hufvuddelar af
vetenskapen, och de fördela sig i flera specielare, hvaraf åter specielare
delar constitueras o. s. v.
16. Äfven må anmärkas, att sämma frågor ligga till grund för
mythologien, såväl som för philosophien i egentligare mening, och
att dessa, hvilka enligt det föregående förhålla sig till hvarandra
såsom inbillningskraft och förstånd, äro mera till
framställningsmedlet, än tÿi ändamålet från hvarandra åtskiljda. Anmärkningar om
mythologiens framställningsmedel, och om de vigtigaste former,
hvar-under den framträdt.
17. Men ännu en fråga uppkommer för menniskoanden, under
hans fortskridande utveckling till philosophi, hvilken, ehuru den i
tiden senast förekommer, likväl, så snart den en gång är väckt,
måste besvaras först, om annars de andra frågorna skola kunna
besvaras med någon visshet om framgång.
18. När nemligen menniskoanden, som utvecklar sig ifrån det
lägre till det högre, gifvit sådana svar på frågan om det absoluta,
som, ehuru gällande och rigtiga relativt till en lägre
utvecklingsgrad, likväl ej ega absolut giltighet och således ej eller
tillfredsställa förnuftet pä en högre, så inträffar, särdeles när en viss (blott
relativt rigtig) grundåsigt af universum blifvit genomförd i sina
möjliga former, att han finner de gifna svaren otillfredsställande,
utan att ännu inse, huru några mer tillfredsställande äro för honom
möjliga.
19. I sådant fall uppstår då för honom den frågan: är
philosophi såsom kunskap om det absoluta (det i och för sig sjelf
varande) för menniskan möjlig eller är den det icke? Och om den
är möjlig, huru och hvarigenom är den det? Är sinnligheten eller
förnuftet hennes kunskapskälla, hennes principium cognoscendi? Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
