- Project Runeberg -  Skrifter / Del 2 /
231

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skan, hvilken såsom sjelfmedvetande och fri, såsom förnuftig, står
till honom i ett omedelbarare samband, än allt det öfriga, som
finnes inom hennes verld.

Anthropologien.

A) Om menniskan i allmänhet.

§ 66.

Menniskan, inom sig sjelf betraktad, är ett relativt förnuftigt,
ett sinnligt förnuftigt väsende, och såsom sådant åtskiljd icke blott
från gudomligheten sjelf, utan äfven från den idee hos honom,
hvilken närmast ligger för henne till grund. Vidare analys af hvad
häruti innehålles.

§ 67.

Denna formela förklaring gäller icke blott om den enskiljda
menniskan, utan äfven om menskligheten i alla dess former. För öfrigt
bör icke endast den organiska kroppen anses utgöra den sinnliga
menniskan, utan hela den sinnliga verlden, sedd från hennes
synpunkt, bör betraktas såsom hörande till hennes phaenomenexistence
och utgörande hennes bestämdhet.

§ 68.

De attributer, som tillkomma menniskan i följd af hennes
allmänna begrepp [§ 66], äro redan angifna i det föregående och
finnas genom sammanhållande af § 55 med §§ 34—37. Förhållandet
åter hos henne emellan väsendet och phamomenet, emellan förnuftet
och sinnligheten, bestämmes efter analogien med gudomlighetens
förhållande till det relativa i allmänhet, hvarom se §§ 61—64.
Närmare om detta förhållande, då väsendet betraktas inom
phaenome-net och tvärtom.

§ 69.

Särskiljdi märkes, att menniskan är timlig eller rättare
evigt-timliga följaktligen blifvande, föränderlig, ett lif i continuerlig
utveckling, hvilken bestämning måste förklaras af hennes idees
relativa ändlighet i förening med hennes bestämningars [de öfriga [-ideer-nes]-] {+ideer-
nes]+} organiska beskaffenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/2/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free