Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla de geometriska figurerna. Det är liksom det ämne, af hvilket
allting ytterst består, det lägsta såväl som det högsta, det minsta
såväl som det största, det phaenomenela och relativa såväl som det
väsendtliga och absoluta. — Om derföre någonting finnes till för
oss, som icke är lefvande eller sjelfmedvetande och andligt, utan
(mer eller mindre) liflöst eller medvetslöst och materielt, så är detta
endast ett phaenomen för oss af någonting, som i och för sig sjelft
eller i sin sanning betraktadt är lefvande, ehuru det i och för oss
visar sig såsom mer eller mindre annorlunda eller motsatsen deraf,
då vi såsom ändliga måste uppfatta det ofullkomligt — Hvad det
så ofta antagna substratet (substansen) skulle vara i och för sig sjelft
och utan afseende på lifvet, har ingen hitintills sagt och skall ingen
någonsin kunna säga. Alla de ord, med hvilka man har försökt att
beteckna det, uttrycka blott relativiteter eller någonting i
förhållande till ett annat varande. Endast med lifvet eller
sjelfmedvetan-det är förhållandet annorlunda.
§ 3-
Att vara förnimmande eller förnimma (percipere) är att
vara sjelfmedvetande på ett bestämdt sätt, d. v. s. vara det
så, att ett svar är i och för sig sjelft möjligt på frågorna:
huru? och hvar af sjelfmedvetande?
Frågan huru? afser formen, sättet eller graden af
sjelfmedve-tandets egentlighet, t. ex. om förnimmandet är ett kännande, ett
föreställande eller ett tänkande. Frågan hvaraf ? åter afser
innehållet, objectet eller det hvaraf man är sjelfmedvetande, t. ex. om
man är sjelfmedvetande af Gud, af sig sjelf eller af någonting annat.
Det (relativt egentligare eller klarare) förnimmande väsendet kallar
sig jag och är någonting vida bestämdare än det rena (obestämda)
sjelfmedvetandet. I det allmänna schemat af ett Jag har man att
urskilja: i) det rena (obestämda) sjelfmedvetandet — thesis, 2)
förnimmelsen (det på något visst sätt närmare bestämda
sjelfmedve-tandet) och sjelfförnimmelsen (det blott genom motsättningen mot
förnimmelsen bestämda sjelfmedvetandet) — antithesis, 3) jaget eller
den förnimmande sjelf — synthesis eller enheten af de tvenne mo*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
