Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att derigenom gifva åt dessas verksamhet en förnuftig
(rätt) form.
Rätten är nemligen, i enlighet med hvad redan är nämndt om
religionen och sedligheten, det abstracta begreppet om det rättsliga
väsendet sjelft, såvida det efter sitt eget sanna väsende såsom sin
lag och sitt ändamål är verksamt till att förverkliga sig sjelft inom
menniskans verld; ty om dess verksamhet inom sig sjelft eller sin
egen verld kunne vi ingenting veta. Också förstås, att liksom
sedeläran handlar endast om de enskiljda eller privata menskliga
väsendena och deras förhållande till Gud och de offentliga, så handlar
äfven rättsläran endast om de offentliga eller publika, d. v. s. om
staten, statssystemet och menskligheten, hvilka inom henne
betraktas på samma sätt dels i och för sig sjelfva och dels i förhållande
till Gud och till de enskiljda, som i det fallet endast anses för deras
bestämningar eller organer.
§ 22.
Alla de slag och arter af förnuftiga väsenden, om hvilka
den practiska philosophien handlar (§§ 19—21), verka för
ett och samma allmänna ändamål — hos menniskan; och
såvida de äro ändliga verka de äfven alla såsom organer
för gudomligheten eller religionen. Men de skilja sig
genom materialet eller objectet, på hvilket de närmast utöfva
sin verksamhet, och hvilket de genom denna bearbeta eller
beherska och ombilda.
Det allmänna ändamålet är menniskans högre förnuftighet,
hennes eviga andes utveckling, hennes idees förverkligande för henne
sjelf, hennes förlossning och frälsning, hennes absolut högsta goda,
hennes eviga lif och salighet, hennes tillkomst till Guds rike eller
Guds rikes tillkomst till henne o. s. v., ty alla dessa uttryck
beteckna i sjelfva verket ett och detsamma. Men de sedliga
väsendena (§ 20) skilja sig deruti från de rättsliga (§ 21), att de förra
rigta sin verksamhet omedelbart på de sinnliga krafterna och tingen
såsom det material, hvilket de hafva att bearbeta och förändra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
