Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonlighet eller ideel systematiskhet, som innefattar: i) ve-
tande, vetenskap eller enhet i mångfald af sjelfmedvetenhet,
2) allvetenhet eller vetandets absoluta fullkomlighet äfven i
anseende till innehållet.
Attributet sjelfmedvetenhet tillåter ej någon förklaring, emedan
sjelfmedvetandet är absolut enkelt och följaktligen måste fattas blott
genom sig sjelft; men också behöfver det ej eller någon förklaring,
emedan man antingen fattar det alls icke, eller ock fattar det
nödvändigt rätt. — Attributet personlighet åter betyder detsamma som
förståndighet eller för att så säga jaghet, hvars allmänna betydelse
kan inses af hvad ofvanföre (§ 3) är namndt om begreppet jag. Man
säger nemligen, att en menniska är en (actuel) person, när hon har
utvecklat sig till ett så klart eller egentligt sjelfmedvetande eller till
den grad af förståndighet, att hon kan fatta sig såsom princip och
enhet och subject för sina bestämningar — för sina förnimmelser
och handlingar. Men detta måste utsträckas till oändlighet, när
det är fråga om gudomligheten, hvilken är ett jag i ordets
absoluta bemärkelse och följaktligen allttänkande, alltbegripande eller
-allvej^nde.
I det föregående är redan anmärkt, att de ideala attributerna
äro de enda fullständiga, och att man erhåller de reala, när man
genom abstraction ej reflecterar på förnuftets bestämda
sjelfmedvetenhet, utan för tillfället betraktar det endast såsom någonting
förnummet eller varande. De fórmala åter erhåller man, när man
ab-straherar ifrån förnuftets såväl reala, som ideala sida, och
reflecterar endast på formen eller sättet, huru det är (vare sig reelt eller
ideelt, på hvilken skiljnad då icke göres afseende). Också finner
man lätt, att de högsta attributerna inom hvardera klassen äro de
sista, d. v. s. allnärvaro (eller allenhet), allmagt och allvetenhet,
samt att det högsta af alla är det sistnämnda, ur hvilket de öfriga
derföre ock kunna utvecklas, på sätt som ofvanföre är nämndt.
Att betrakta förnuftet i förhållande till menniskans theoretiska,
practiska och aesthetiska förmögenheter tillhör visserligen icke den
logiska eller ens den metaphysiska delen af theologien, utan
egentligen blott läran om menniskan eller anthropologien; men det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
