Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seqventa — i universum inga verkliga utvecklingar, utan blott
rörelser och förändringar i ett gifvet (reelt eller ideelt) material — i en
fortvarande substans och dess växlande bestämningar. Men enligt
sådana äsigter måste man ock conseqvent förneka alla finalorsaker
och i verlden blott erkänna verkande orsaker (causas tempore
antecedentes, d. v. s. i sjelfva verket blott skenorsaker, hvilka den
empiriska ytligheten anser för verkliga), hvaraf följden nödvändigt
blir den fullkomligaste fatalism eller determinism. Ty hvaije
handlings (föregående) orsak är dä i handlandets ögonblick redan gifven
och följaktligen oberoende af menskliga viljan, hvårföre ock sjelfva
handlingen, som är dess nödvändiga verkan, omöjligt kan vara
fri. Helt annat blir förhållandet, om i) endast det osinliga och
eviga (tidlösa) kan vara orsak (ursak) till det sinnliga och timliga,
2) menniskan har hela den osinnliga verlden ursprungligen gifven i
sig sjelf, i sin förnuftiga ande, och 3) all rörelse och förändring i
hennes verld är hennes egen utveckling af sig sjelf och af sitt
poten-tiela innehåll. Med dessa vilkor blir det möjligt för menniskan, när
hon hunnit till en viss grad af sjelfmedvetande och sjelfmagt, att
taga sin blifvande utveckling i betraktande och genom sitt eget
väsende sjelf bestämma dess beskaffenhet, så att det redan
utvecklade sinnliga då icke blir enda principen för hennes hanlingar.
Hvad rummet och tiden beträffar, så äro de phienomener 1* och
för oss af det rena, obestämda sjelfmedvetandet, hvilket är det
absolut identiska i alla de ursprungliga väsendena utan undantag.
Deraf låter det först och främst förklara sig, att likasom
sjelfmedvetandet är den första (abstractaste) bestämningen i alla och hvart
och ett af de osinnliga väsendena, så äro ock rummet och tiden
detsamma i alla och hvart och ett af de sinnliga tingen. I dessa
är nemligen rummet den första bestämningen, såvida de äro
coexi-sterande, och tiden den första, såvida de äro succederande. Men
vidare låter det ock af samma deras betydelse förklara sig, att
likasom sjelfmedvetandet generiskt omfattar allt det osinnliga, så
omfatta ock rummet och tiden hvart på sitt sätt generiskt allt det
sinnliga. I öfrigt äro de senare den rena omvändningen eller
motsatsen af det förra. Kant kallade dem den sinnliga åskådningens
former, men rättare kallas de sinnlighetens eller det sinnligas former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
