Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligt, om man betänker, att alla ord äro ursprungligen bildade
för att beteckna någonting sinnligt, men att de sedan dock måste
användas för att äfven beteckna det osinnliga. — Hvad särskiljdt
ordet skapare beträffar, så kan detta visserligen begagnas äfven
inom philosophien, då något annat och lämpligare svårligen torde
finnas; men dess betydelse bör likväl då fattas eller bestämmas på
sådant sätt, att ingenting mer eller mindre sinnligt må inblandas i
det osinnliga. Man måste således vid dess begagnande sorgfälligt
aflägsna alla sådana föreställningar, som i) att Gud såsom skapare
skulle vara orsaken till de ändliga väsendenas ideer (deras sanna
och ursprungliga väsenhet) och icke endast till deras secundaira och
timliga tillvaro för sig sjelfve; ty såsom ideer äro de likaså eviga
eller ursprungliga som han sjelf, oaktadt de måste tänkas såsom
senare eller hans följder i begreppet; 2) att Gud såsom skapare
skulle stå i något omedelbart förhållande till de ändliga väsendenas
tillvaro, d. v. s. till det, som i och för dem är det skapade; ty till
detta har han ett blott och bart medelbart förhållande genom sin
eviga närvaro i deras ideer; 3) att Gud såsom skapare skulle vara
på något sätt viljande och verksam i och för sig sjelf, och icke
blott i och för de ändliga väsendena såsom tillvarande; ty i och för
sig sjelf kan han ej vara verksam i något afseende, då han är
absolut evig och oföränderlig; och likaså 4) att Gud såsom skapare
skulle i och för sig sjelf hafva något ändamål, hvilket han genom
sin skapelseverksamhet söker att uppnå; ty han är visserligen
ändamål i och för de ändliga varelserna, sålänge dessa ännu utveckla
sig, men han kan icke för sig sjelf hafva något ändamål, då han
har absolut evighet och fullkomlighet. Med undvikande af dessa
och andra dylika föreställningar kan man äfven i philosophien
begagna vissa bildliga talesätt, som annars egentligen tillhöra den
positiva theologien. Man kan nemligen äfven der säga, att ideerne
såsom sådana äro Guds af evighet födda söner eller barn, hvilket
då har den egentliga mening, att de väl i förhållande till honom
äro hans följder i begreppet, eller förutsätta hans eviga vara for sitt
eget, men att de likväl ej äro hans skapelser eller producter i tiden,
utan eviga, sjelfständiga och personliga väsenden lika såväl som
han. Uttrycket är taget ifrån ett analogt förhållande inom det tim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
