Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga, der sonen af en menniska väl förutsätter sin fader for sin
tillvaro i tiden, men likväl icke är endast ett verk eller en skapelse af
honom, utan är tvärtom ett likaså sjelfständigt och personligt
väsende, som han. Äfvenledes kan man säga, att genom sonen i den
här nämnda bemärkelsen eller rättare genom sönerna (§ 46) är,
under förutsättning af fadren och hans eviga innehåll, allt det
ska-padt, som är skapadt eller i tiden och rummet har antagit
skap-nad och form; ty t. ex. den sinnliga verld, som finnes (i sin-
helhet evigt, tidlöst) i och för oss, visar sig, när den fattas i tiden,
såsom från början chaotisk och formlös, men efterhand öfvergående
till ordning och form, samt slutligen ock återgående till chaotiskhet
och formlöshet. — Ändtligen kan man äfven säga, att i tidens
fullbordan, i ett visst tidsmoment, fattar sig menniskoanden sjelf
(ac-tuelt) i sin skapade verld, och utvecklar sig der i den kroppsliga
gestalt, hvilken utgör hans närvarande sinnliga form. Och det
ändamål han då har att fullfölja är närmast att verka för sin egen och
alla andras fullkomligare utveckling, men ytterst att verka för sin
egen och alla andras eviga salighet, hvartill all verksamhet eller
utveckling egentligen tenderar. — Hvad upprätthållelsen beträffar, så
afser denna omedelbart endast det rent ideela — andliga och
sub-stantiela i det tillvarande, hvilket utgöres af Guds ideer, och genom
honom nödvändigt är evigt och oförgängligt i och för sig sjelf, om
det än visar sig såsom begränsadt och förgängligt i tiden.
§ 53-
Betraktas Gud såsom den yttersta grunden till de
ändligt förnuftiga väsendenas utveckling, och göres dervid ej
något bestämdare afseende på hans personlighet, så kallas
han i allmänhet A) deras absolut högsta religion eller ock
endast religionen, men närmare bestämdt a) deras absolut
högsta lag eller regering — den yttersta grunden till deras
utvecklings rätta fortgång, och (i) deras absolut högsta
ändamal eller goda — den yttersta grunden till deras
utvecklings rätta fulländning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
