Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om alla tre själsförmögenheterna tillsammans bör slutligen
märkas, att de ej verka såsom fullkomligt afsöndrade ifrån hvarandra.
utan alltid mer eller mindre i förening, och så att de ofta nästan
omärkbart öfvergå i hvarandra, ehuru visserligen alltid endera ibland
dem i hvarje moment är den öfvervägande.
§ 62.
I anseende till innehållet äro menniskans
själsfunctio-ner antingen förnuftiga eller sinnliga, och hennes
själsför-mögenheter således ock 1) hennes förnuft, såvida
functio-nernas innehåll är det osinnliga, det i och för sig sjelf
varande, det egentliga väsendet, och 2) hennes sinnlighet,
såvida functionernas innehåll är det sinnliga, det blott i och
för oss varande eller det blott och bart phaenomenela.
Det sinnliga innehållets allmännaste character är att det
bestämmes af rummet och tiden och att dessa äro det första — det
enklaste och obestämdaste, som deruti kan förnimmas eller
urskiljas. Det förnuftiga innehållets allmännaste character är deremot, att
det icke bestämmes af rummet och tiden, utan har lifvet eller
sjelf-medvetandet till sin absolut första eller enklaste bestämning,
hvar-före ock allt förnuftigt nödvändigt är lefvande. Dock bör härvid
märkas, att då det sinnliga phaenomenet vore rent ingenting utan
det underliggande väsendet (utan sin substans), så kunna ej eller
rummet och tiden vara dess förstå eller enklaste bestämningar i
absolut mening, utan de äro det endast relativt till dess yttre och
vexlande (accidéntela) beståndsdel, genom hvilken det i och för oss
är någonting annat än det egentliga väsendet, nemligen dess
phae-nomen. Ty rummet och tiden äro sjelfve blott phaenomener af det
rena (obestämda) sjelfmedvetandet (§ 49 anm.), hvilket är det
absolut första och enklaste i allt, och följaktligen ock är det i
phaenomenet, när detta uppfattas fullständigt — i sin substantiela såväl
som sin accidéntela bestämdhet. — För Öfrigt bör man ej eller
förbise, att då menniskan i sin tillvaro (för sig sjelf) är ett sinnligt
förnuftigt väsende, så kunna ej eller hennes functioner vara blott
sinnliga eller blott förnuftiga, utan de äro alla det ena såväl som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
