Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, om än med en viss relativ öfvervigt af ettdera. På
mensk-liga sjelfmedvetandets lägre utvecklingsgrader är naturligtvis det
sinnliga innehållet det öfvervägande, så ,att det förnuftiga då endast
kan anas eller kännas eller föreställas, men icke klart fattas eller
tänkas och följaktligen ej eller urskiljas såsom det förra motsatt.
Detta gäller t. ex., då menniskan ännu befinner sig antingen blott
på mythens ståndpunkt, såsom skalden, profeten, eller ock blott på
mythologiens ståndpunkt, såsom den positiva theologen, eller
ändt-ligen på den mer eller mindre empiriska philosophiens ståndpunkt,
såsom den vida större delen af de speculativa tänkarne, i hvilka
fall hon icke är mägtig att fatta det osinnliga utan att i mer eller
mindre mån försinnliga det. Deremot kan hon visserligen vid
sjelfmedvetandets högre och högsta utveckling tydligare förnimma det
förnuftiga och icke blott åtskilja det ifrån det sinnliga, utan ock
fatta det såsom dess rena osinnliga motsats, ehuru erfarenheten
visar, att detta inträffar med ganska få individer och inom hela
nationer och tidehvarf med icke en enda. — Men fastän sålunda alla
menniskans själsfunctioner äro på en gång sinnliga och förnuftiga,
om de uppfattas i sin fullständighet, så hindrar likväl ej detta, att
hvilken som helst ibland dem kan betraktas såsom blott sinnlig eller
blott förnuftig, när det för menniskans vetenskapliga ändamål är
be-höfligt. Man reflecterar nemligen då öfvervägande på den ena
beståndsdelen i functionen och abstraherar derunder så mycket ifrån
den andra, att denna relativt mindre framträder för medvetandet
och att något afseende på honom för tillfället ej göres. Också är
det på möjligheten af detta förfarande den här gifna indelningen af
menniskans functioner och själsförmögenheter närmast grundar sig.
I sammanhang med det anförda må här anmärkas, att
menniskan (genom abstraction) kan särskiljdt analysera och förtydliga för
sig såväl det sinnliga som det förnuftiga innehållet af sina
fiTnctio-ner och derigenom vinna empiriska eller sinnliga (abstracta) begrepp
såväl som förnuftiga eller rationela. Hon får nemligen de förra,
om hon i sina functioner väl abstraherar ifrån de sinnliga
bestämningar, som äro relativt mera concreta eller innehållsrika, men
likväl ej abstraherar ifrån alla af det slaget, eller åtminstone ej ifrån
de enklaste och allmännaste ibland dem, nemligen rummet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
