Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författarens förord till tredje upplagan.
Dessa grundlinier till den allmänna philosophiska statsläran,
som är o ämnade till ledning för studerande vid åhörandet af
acade-miska föreläsningar, förutsätta en ännu icke fulländad och af trycket
utgijven propedeutik till vetenskapen, med hvilken föreläsningarna
alltid eller åtminstone vanligen inledas, och i hvilken det handlas
om philosophiens begrepp och inledning, o»» statsvetenskaperne och
deras arter, om förnuftets och det förnuftigas attribut er, om de
ändliga väsendenas förhållande till det oändliga, om menniskan och
hennes andliga förmögenheter, om menskliga samhällets betydelse och
arter, om samhällets sätt att vara och verka i sinnevärlden och om
de olika åsigterne af samhället i allmänhet och af staten i synnerhet
m. m. Detta har man här velat anmärka, i händelse den lilla
boken skulle komma att läsas af några andra än dem, för hvilka
den egentligen är skrifven, och för sådana synas i vissa delar
mindre begriplig, och i andra icke tillräckligt grundad eller Ull och med
rent af origtig; ty efter hvad nu är nämndt, böra de bristerne hos
henne ganska lätt kunna förklaras och åtminstone tills vidare finnas
ursägtliga. Författaren har visserligen många gånger genomtänkt
sina satser och sökt att förvissa sig om deras giltighet efter den
strängare idealistiska verldsåsigt, på hvilken han grundat dem) och
hitintills har han ej hört en enda anmärkning mot deras rigtighet,
hvilken han funnit sig kunna betrakta såsom välgrundad, hvarföre
han icke eller i denna upplaga har låtit dem undergå några
väsendt-ligare förändringar. Men det är naturligt att de, som ej synnerligt
känna hans verldsåsigt, eller åtminstone ej finna sig kunna godkänna
den, utan möjligtvis röra sig i en helt annan, enligt hvilken det icke
är det osinnliga — lefvande, ideela och personliga — som utgör det
absolut sannt och ursprungligt varande, utan det tvärtom är endast
den sinnliga verlden i tiden och rummet, som utgör och omfattar all
sanning och verklighet, icke skola förstå hvad han har sagt, och i
flere afseenden hafva helt andra tankar, än han. I synnerhet skall
det för sådana synas högst sällsamt och orimligt att författaren gör
staten till ett sant lefvande och förnujtigt eller personligt väsende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
