Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hobbes och Pufendorf; så äfven Locke, Montesquieu och Rousseau
m. fl. andra, som voro mer eller mindre afgjorde empirister. Och
äfven Kant och Fichte, ehuru i practiskt afseende stränga
rationa-lister, kommo icke utöfver denna åsigt om statens grund. Skilj
-naden mellan alla dem bestod dels i sättet att tänka sig den
antagna driften eller behofvet, och dels i sättet att bestämma de
personer, som ingingo i contractet. Hobbes ensam lät detta slutas
mellan undersåtarne och monarchen; alla de öfrige läto det slutas
mellan de blifvande statsmedlemmarne sjelfve.
Hvad åter statens ändamål beträffar, så sattes detta i
allmänhet följdrigtigt i tillfredsställandet af det behof, för hvilket
stats-kontractet afslöts eller staten bildades eller uppkom. Också blef
derföre statsformen eller rätten i det hela beroende af
contrahen-temes öfverenskommelse eller gemensamma empiriska vilja; ty
Rousseaus volonté générale, som hade sken af att ega en större
nödvändighet, gälde endast vid statens ingående, men sedan
bestämdes det rätta af det rådande flertalet. Endast Kant och Fichte
fattade rättslagen såsom grundad omedelbart i det osinnliga
(mensk-liga) förnuftet och såsom ursprungligare än den blott och bart
empiriska staten, hvilken derföre af Fichte betraktades såsom
omedelbart endast en anstalt för rättens förverkligande, om den än
medelbart äfven utgjorde ett vilkor för sedligheten.
En högre åsigt om staten förbereddes af Schelling och Hegel,
hvilka betraktade honom såsom en lefvande organism och såsom
den ideala sidan eller formen af det absolutas eller gudomlighetens
egen lifs- och utvecklings-process. Enligt dem blef derföre det
absoluta sjelft statens omedelbara grund; men då systemet var
pan-theistiskt, så kunde ej staten, liksom ej eller menniskan, få något
sannt ändamål i och för sig sjelf. De hade bägge endast en
bestämmelse i och för det absoluta; för sig sjelfva gingo de ifrån
intet till något och så åter till intet. Bedömandet af denna och
alla andra åsigter är lätt efter hvad redan är nämndt om statens
grund och ändamål.
§ 18.
§ 19-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
