Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den positiva rätten hör endast sådant, som kan vara
underka-stadt någon ovisshet eller tvist, hvilken behöfver slitas.
§ 109.
Föremålen för grundlagstiftningen äro således hufvudsakligen :
1) bestämmandet af den personlighet, som skall utöfva
statsmag-ten, så att han för det ändamålet blir lagligen constituerad ; 2)
fastställandet af de former eller lagar, enligt hvilka samma personlighet
har att förfara i sin verksamhet; 3) bestämmandet af folkets
rättigheter i motsats till den regerande, äfvensom af de former, enligt
hvilka’ det skall utöfva dem; och 4) anordnandet af de garantier,
genom hvilka å ena sidan statsförfattningen och folkets rättigheter
må tryggas mot regeringsmagtens missbruk, och å den andra äfven
monarchen må skyddas mot anfall af statens medborgare (jfr slutet
af § 65).
§ no.
I anseende till monarchen böra derföre grundlagame bestämma
1) hans personlighets beskaffenhet och legitimitetsgrund äfvensom
de vilkor, under hvilka han kan förlora regeringsrätten, samt huru
statens ärenden i vissa fall böra ombesörjas interimistiskt, hvarvid
den nyss framstälda anmärkningen (§ 108) bör observeras; 2) hans
regeringsrättigheter i anseende till inre och yttre förvaltningen,
såvida han är statens representant, souverain och majestät, samt
äfven regentfamiljens öfverhufvud.
§ in.
I anseende till folket böra grundlagarne bestämma: 1) dess
medlemmars medborgliga rättigheter, såväl de allmänna som de
enskiljda, d. v. s. de s. k. privilegierades. Dock kunna de förra
äfven till större delen hänföras till den allmänna lagen ocji de
senare bestämmas genom speciallagar, hvilkas giltighet då endast
behöfver i allmänhet försäkras genom grundlagarne ; 2) folkets
per-sonlighetsrättigheter, i händelse det sjelft lagligen utöfvar dem;
d. v. s. till grundlagarne hör äfven folkförsamlings- eller
riksdagsordningen, i hvilken bör stadgas, huru folkrepresentationen skall
constitueras, sammankallas, fördelas, arbeta, upplösas m. m., som
på fullgörandet af dess åligganden kan hafva afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
