Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständige i deras verksamhet såväl mot honom sjelf som mot folket
eller dess representation, och att för detta ändamål lagligen och på
förhand försäkra dem om ett skäligt underhåll, i händelse de, utan
bevislig egen felaktighet, nödgas att sjelfmant nedlägga sitt embete
eller ock blifva genom hans vilja derifrån entledigade. Det är
nem-ligen stridande mot statens ändamål, att några personer der skola
förnedras till blotta verktyg för en annans vilja eller träffas af
något lidande, derföre att de ej handla emot sin pligt och öfvertygelse;
och män, som hunnit till statens högsta och vigtigaste värdigheter,
böra ej kunna tvingas att antingen uppträda såsom tiggare inför
representationen och tåla att dess medlemmar efter godtfinnande
afgöra om deras värde, eller ock af monarchen söka och emottaga
andra offentliga befattningar, i hvilka de på en lägre plats måste
vara organer för en regering, hvars grundsatser de på en högre
förklarat sig ej kunna gilla. I allmänhet bör något nedstigande
på den offentliga embetsmannascalan ej kunna förekomma i staten,
emedan det nästan alltid väcker ofördelaktiga tankar antingen
om den befordrande eller om den befordrade eller om den ene
såväl som den andre.
§ i;i-
Också är den constitutionela monarchen, i följd af sistnämnda
(§ 170) rättighet och pligt, ovilkorligt berättigad att af
representationen fordra och erhålla alla de medel, som till hans ministrars
fullkomliga sjelfständighet äro erforderliga. Ty utom att hans för*
hållande till dem i annat fall icke är förenligt med hans förnuftiga
ändamål och värdighet såsom monarch och menniska, är han ej
eller sjelf i sina functioner fullkomligt sjelfständig, så länge ej hans
ministrar ock äro det. Han kan nemligen, om han har heder och
samvete, ganska lätt finna sig tvungen att hellre behålla sådana
ministrar, som icke äro rätt dugliga, eller som åtminstone kunna
ersättas af bättre, än att sjelf tvinga dem till det förnedrande
alternativ, som ofvanföre (§ 170) omnämndes; ty de kunna alltför väl
vara högst aktningsvärda personer för öfrigt, så att han hvarken
kan eller bör utsätta dem för någonting sådant. Dessutom kan
ministrames osjelfständighet hafva den följden, att män med strän
gare character och grundsatser icke vilja åtaga sig befattningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
