Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarigenom ej mindre han sjelf än det allmänna måste blifva lidande;
ty hufvudet hänger långt närmare tillsammans med hjertat, än man
vanligen föreställer sig.
§ 172-
Hvad farorna af ministrarnes sjelfständighet beträffar, så kunna
ej dessa vara betydligare än farorna af hvilken annan frihet eller
rättighet som helst; ty monarchen såväl som folkförsamlingen kunna
och böra se till att den icke missbrukas af minístrame, och dessa
böra åter å sin sida sörja för att den icke missbrukas af monarchen.
Också kunna de detta så mycket mera, som han ej är berättigad
att efter godtfinnande antaga hvilka som helst till ministrar utan
blott dem, med hvilka de öfriga vilja arbeta tillsammans och dela
ansvaret för ärendenas allmänna gång. Hvad åter kostnaderna för
samma sjelfständighet angår, så kunna ej eller dessa, när de
fördelas på millioner, anses för synnerligen betydande, om man betänker
det goda, som derigenom kan och bör vinnas; och i alla fall far
man ej fråga hvad något kostar, när man är ovilkorligt förbunden ¡
att prestera det. Det constitutionela statsskicket har många och
högst dyrbara förmoner och kan just derföre icke erhållas för
någon spottpenning.
§ *73-
Slutligen har ock den constitutionela monarchen vissa
rättigheter och pligter i anseende till sig sjelf och sin värdighet i staten,
hvartill först och främst hör hans rätt och förbindelse att noggrannt
bevaka sina monarchiska rättigheter mot folkförsamlingen, så att
han icke tillåter den att afvika ifrån de gällande lagarae, eller att
ingripa i förvaltningen (t. ex. att ordna de offentliga läroverken eller
att bestämma hvarest dessa skola förläggas), eller att förfoga öfver
de bestämda statsmedlen, eller att titulera sig för den ena
stats-magten, eller att kalla sig den lagstiftande församlingen o. s. v.,
emedan allt sådant är likaså farligt för folket och staten som någonsin
för honom sjelf. Man kan visserligen tycka, att ord och
benämningar äro likgiltiga; men origtiga benämningar väcka åtminstone
hos mängden origtiga föreställningar, och dessa leda naturligen till
origtiga tendenser och handlingar. I allmänhet bör monarchen sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
