Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej känna och innehafva den representerades rättigheter, och utan att
han vore sinnlig, kunde han ej eller bevaka och utöfva dem i
sinne-verlden. Han kan ock ej vara mer än en enda, så att man aldrig
kan utan orimlighet tala om flera representanter för en och samma
personlighet, emedan ett väsende med flera hufvuden (§ 177) eller
viljor så mycket mindre kunde vara förnuftigt, som det icke ens
kunde vara någonting naturligt, utan i sjelfva verket vore endast
ett vidunder. Men detta hindrar icke, att den representerande
viljan dock kan till formen vara antingen en individuel, d. v. s. en
enda (physisk) persons, eller en generel, d. v. s. flera personers
gemensamma, vare sig att denna då finnes endast hos flera enskiljda
(individer) eller ock hos flera generela viljor af specielare art. Och
vill man då särskiljdt beteckna en representerande vilja under den
senare formen, så kan man visserligen ock dertill begagna ordet
representant, men ändamålsenligare torde det vara att såsom
vanligt kalla den representation eller målsmanskap (§ 84).
§ 179-
Hvad åter den representerade personligheten beträffar, så måste
denna vara ett sådant väsende, som enligt förnuftet verkligen har
rättigheter inom menniskans verld, men i följd af sin egna
väsenhet aldrig kan der handhafva dem omedelbart genom sig sjelf; ty
annars hade han icke blott rättighet, utan äfven förbindelse att
också sjelf göra det, och sedan kunde han visserligen, om han så
funne för godt, utöfva dem delvis genom fullmägtige eller ombud,
men han kunde aldrig låta dem utöfvas samfäldt genom en
målsman eller representant. Då nu detta inträffar endast med de
ändligt förnuftiga väsenden, hvilka man rätteligen kallar menskliga
samhällen eller samfund, d. v. s. med moraliska personer eller
förnuftiga viljor, som hafva andra förnuftiga viljor till sina organer,
i hvilka alla de äro närvarande och verkande (utan att derigenom
delas eller fördelas emellan dem), så äro ock dessa de enda
väsenden inom vår verld, som rätteligen kunna representeras i detta ords
practiska bemärkelse.
§ 180.
De menskliga samhällena eller samfunden hafva alla, i likhet
med menniskan sjelf, förnuftets förverkligande hos henne till sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
