Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänna ändamål; men de skilja sig med afseende på sattet och
sphæren för deras verksamhet till ändamålets uppnående i tvenne
olika hufvudclasser, nemligen A) de privata, ethiska, sedliga, till
hvilka höra familjer, communer och privata stånd eller corpora*
tioner (jfr §§ 81—83, 85—90), och hvilka alla såvida hafva
verk-samhetssättet gemensamt med den enskiljda menniskan (§ 11), att
de af hennes utföra h vartdera ett särskilj dt moment i en vidsträck*
tare krets (ehuru visserligen blott öfvervägande; jfr slutet af § 86);
B) de publika, juridiska, rättsliga, till hvilka höra stater och
statssystemer ända upp till statssystememas system eller hela
mensklig-heten, och hvilkas gemensamma verksamhetssätt redan är närmare
angifvet i det föregående (§§ 10—13).
§ 181.
Af alla dessa samhällen hafva tvenne det egna, att de måste
representeras genom en individuel vilja, nemligen familjen och den
egentliga (rätts-)staten ; den förra, emedan hon innehåller blott tvenne
personer, som fullständigt ega hennes rättigheter, och emedan
mannen (efter regeln) har större förmåga att tillbörligt representera
henne; den senare, emedan hans representant bör vara fullkomligt
befriad från alla privata intressen, och detta icke är möjligt med
mer än en enda person och familj (jfr §§ 44, 57). De öfriga måste
deremot alla representeras omedelbart af en generel vilja, emedan
dess närmaste (högsta) organer, som sjelfva ock äro samhällen, icke
äro subordinerade under hvarandra, hvarföre ej eller ett enda kan
framför de öfriga vara berättigadt till att representera det hela.
§ 182.
Att physiska personer eller enskiljda menniskor ej kunna
representeras, är redan gifvet genom det föregående (§ 179), men
följer dessutom deraf, att de såsom omyndige hafva endast
förmyndare uti familjen eller staten, och såsom myndige äro sjelfve sina
egna representanter eller målsmän, emedan det ena betyder
fullkomligt detsamma som det andra. Också kunna de i senare fallet
icke åläggas att låta sina rättigheter handhafvas af någon annan,
om de ej sjelfve finna för godt att göra det (genom frivilligt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
