Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydenhet, och utan att den tillika är så gifven och obestridlig, att
straffet derföre nödvändigt måste träffa dem, om icke domstolen
skall tillåta sig en uppenbar orättvisa. Ett motsatt förfarande leder
vida mer ifrån än till ändamålet och verkar dessutom ofördelaktigt
på representationens eget anseende. Också bör åtalet i allmänhet
icke gå ut på något annat än deras skiljande från tjensten utan
något underhåll; men de allmänna domstolame må döma
demsär-skiljdt för brott mot allmänna lagen, om sådana varit förenade med
deras brott mot författningen. Äfvenledes bör representationen
aldrig anhålla hos monarchen om ministrars entledigande utan att
klart och tydligt angifva de skäl, af hvilka den dertill har funnit
sig föranledd; ty annars vore det en begäran, att monarchen på
andras opinioner skulle någon förderfva eller förderfva låta, hvartill
han icke har någon rättighet. Dessutom bör en sådan anhållan
äf-ven åsyfta ett annat ändamål, nemligen att indirecte meddela vissa
upplysningar åt honom sjelf, och detta ändamål skulle ej vinnas, om
framställningen vore omotiverad. — Andra förbindelser eller
skyldigheter i anseende till ministrarne, hvilka åligga representationen,
och hvilka den icke under något vilkor får undandraga sig, äro
redan angifna i det förgående. Jfr §§ 102, 168—171.
§ 221.
Hvad hvartdera ståndet särskilj dt beträffar, så böra först och
främst medlemmarne af landtmannaståndet icke inbilla sig, att de
uteslutande ega de delar af landet, hvilka de innehafva och kalla
för sina; ty utom att landet ursprungligen är allas gemensamma
tillhörighet, så eger ej heller någon enda medborgare exclusivt allt det
han vanligen kallar sin egendom, utan deruti ega staten och
preste-ståndet och communen hvardera sin andel, och äfven familjen delar
den med honom, i händelse han är en väsentlig medlem af en
sådan. Derföre bör ock landtmannaståndet ej fordra för sina
medlemmar någon rättighet att efter godtfinnande få behandla sina
egendomar, och ännu mindre bör det klaga öfver odrägliga bördor, som
trycka åkerbruket, och ideligen påyrka att dessa skola aflyftas. En
sådan klagan har i sjelfva verket ej någon annan mening, än att
det är ledsamt att vara fattig, eller att icke ega mer än man eget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
