Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
straffningen endast såsom ett medel att göra detta hot verksamt
(ne peccetur), 2) vamingstheorien (Bauers), hvilken betraktar
strafflagen såsom ett allmänt vamingsmedel mot brottet, och sjelfva
bestraffningen såsom en rättsligt nödvändig följd af strafflagen och
dess öfverträdande (quia peccatum est).
§ l9’
De öfriga åter reflectera mera på sjelfva bestraffningens verkan
antingen a) för alla statens medborgare i allmänhet, såsom den
omedelbara eller egentliga afskräckningstheorien (Gmelins), hvilken
åsyftat att straffet skall vara en poena exemplaris, eller (i) endast för
den brottslige — såsom 1) moraliska förbättringstheorien — Henkes,
Spangenbergs m. fl., 2) praventionstheorien i inskränkt bemärkelse,
(Grolmans, Kleinschrods m. fl.), 3) sjelfförsvars- eller nödvämstheorien
(E. G. Schulze’s, Martins m. fl.), af hvilka hvardera betraktar straffet
såsom ett medel för det genom theoriens benämning uttryckta
ändamålet.
§ 20.
I mosats mot dessa betrakta b) satisfactions- eller
skadeersätt-ningstheoriema brottet antingen a) såsom en blott negation af rätten
(Hegel) och straffet såsom en negation af denna negation, en
rättens återställning, eller /?) såsom en ideel eller reel skada for staten
genom antingen scandaliserande efterdöme (Klein) eller förringande
af lagames anseende (Waechter, Fries m. fl.) eller väckande af oro
och fruktan hos statsmedlemmarne (Carmignani) o. s. v., hvilken
skada genom straffet ersättes eller godtgöres.
§ 21.
Till bedömande af dessa theorier anmärkes först och främst, hvad
de absoluta strafftheoriema [§ 16] beträffar, att bestraffningen såsom
en negativ verksamhet ej kan vara sjelfändamål, att dessa theorier
göra straffrättens grund till något mystiskt och obegripligt, att de
ej kunna uppgifva en giltig princip för straffens mått (rättvisa), att
vissa brott enligt dem ej kunna bestraffas, att egentlig eller
fullständig vedergällning ibland är omöjlig, ibland oädel och för hård
o. s. v. Dessutom gäller om d?ri moraliska vedergällningen särskiljdt,
att den ej kan tillhöra staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
