Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprätt hållarg. Dock förstås, att hvarderas rena ande eller idee icke
ar skapad af Gud, utan hellre kan sägas vara född af honom i
evighet, hvilket likväl då icke innebär annat, än att den i förhållande
till honom är något secundairt i begreppet, men att den detta
oak-tadt är såsom personlighet något sjelfständigt till väsendet. Det är
nemligen endast det sinnliga, som kan skapas eller formas, och detta
är eller blir det ock verkligen, ehuruväl icke omedelbart genom
honom, utan medelbart genom ideen (genom sonen, loyoc).
36. Tänkes åter Gud såsom grund till de ändliga väsendenas
utveckling, och gör man dervid icke afseende på hans personlig
het, sä kallas han A) deras religion och är då a) deras absolut
högsta lag och b) deras absolut högsta ändamål. Men tänkes han
i samma förhållande tillika såsom person, så är han B) deras absolut
högsta regent eller monarch, d. v. s. a) deras absolut högsta forsyn
och b) deras absolut högsta saliggörare eller den högsta befordraren
af deras eviga lif och salighet.
37. För de blott och bart «sinnliga väsendena såsom växter och
djur är Gud icke någon försyn, emedan dessa ej kunna utveckla sig
orätt och sålunda förfela sitt ändamål, då de ej hafva någon frihet,
hvarföre*de ej eller behöfva någon styrelse. — För öfrigt tillägga vi
Gud såsom skapare och upprätthållare attributet allsmägtighet, och
såsom försyn och saliggörare attributerna allvishet och allgodhet,
samt såsom religion eller de förnuftiga väsendenas högsta regent
attributerna rättvisa och helighet. Och systemet af de ändligt
förnuftiga väsendena, hvilket, sedt från sin enhet, ej är annat än Gud
sjelf, kalla vi, när vi deruti reflectera på dess mångfald, Guds rike
eller himmelriket.
38. I anthropologien läres af B., att menniskan icke är en
förening af en själ och en kropp, emedan/hon egentligen är blott
och bart ande, och hennes kropp ej är annat än hennes andes
sinnliga, phaenomenela form. Kroppen är nemligen den del af den till
menniskan sjelf hörande sinneverlden, hvilken hon mägtar så pass
förnimma och genomtränga, att hon der är i alla partier närvarande,
om än i ganska olika grader af fullkomlighet. Öfver honom har hon
således en viss sjelfmagt eller ett visst herravälde, hvarföre han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
