Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nemligen statens, och att han ensam får emottaga befallningar
omedelbart af denna sjelf, då alla andra i staten deremot måste
emottaga dem endast medelbart genom monarchen. Ty staten
(stats-ideen) är visserligen också närvarande i alla de andra
statsmedlem-marne likasåväl som i monarchen, men endast denne får likväl
använda sitt medvetande om densamma i positiv mening, d. v. s. for
att befalla hvad i och för staten bör ske; alla andra få endast
använda det negativt, d. v. s. för att afgöra hvad der icke får ske,
åtminstone ej genom dem eller deras medverkan. Om folket i staten
gäller det i synnerhet, att ingenting får ske utan dess tysta eller
uttryckliga medgifvande, d. v. s. ingenting, mot hvilket det
uttryxk-ligen använder sitt ovilkorliga veto.
73. Såsom varande statens a) representant eller rättsinnehafvare,
b) souverain eller magtutöfvare och c) majestät eller högsta
sinnligt-förnuftiga vilja (personlighet), måste monarchen vara 1) juridiskt
ir-responsabel eller oansvarig för sitt offentliga förhållande, 2) juridiskt
inviolabel eller helig i anseende till sitt enskiljda förhållande och
3) juridiskt autocratisk eller sjelfständig i sitt offentliga handlande,
så att han emot all annan vilja i staten har absolut veto, såvidt det
är fråga om det allmännas angelägenheter. Ty har han der endast
ett relativt eller suspensivt veto, så är han i sjelfva verket ej någon
monarch, utan endast en ordförande för statens embetsmannacorps*»
och är då tillika hans ställning sådan, att han ej när som helst kan
nedlägga sin befattning, så är han den ende laglige slafven i sin
stat, såvida der icke finnas några slafvar för öfrigt.
74. Att monarchen är inviolabel och helig till sin person,
innebär, att icke blott hvarje angrepp på hans physiska personlighet,
utan äfven hvarje offentligt lastande af hans enskiljda moraliska
förhållande är redan såsom blott sådant absolut straffbart, så att man
aldrig får undersöka, om det är grundadt eller ogrundadt, utan
endast om det är (offentligen) yttradt eller icke. Också far monarchen,
liksom gudomligheten, icke anses kunna sjelf violeras genom något
majestätsbrott, emedan han då skulle blifva på en gång part och
domare (i sin egen sak); utan endast folket och dess medlemmar,
hvilka edligen förbundit sig att i alla afseenden skydda honom, kunna
och böra anses såsom derigenom förnärmade. Derföre böra ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
